Detta är andra inlägget i en serie medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.
Vad fick dig att börja flyga och när var det?
Det korta svaret är att jag insåg att jag kunde helt enkelt. Jag har alltid gillat att köra och varit intresserad av, men aldrig sådär riktigt insnöad på, alla möjliga fordon/farkoster inklusive flygplan. Funderade med jämna mellanrum på att gå med i Bilkåren och lära mig köra diverse fordon jag tyckte verkade roliga, men att vem som helst som inte var rejält förmögen skulle kunna hålla på med flyg fanns inte riktigt i min världsbild.
Så tog en kollega flygcert. Jag blev jätteförvånad att man kunde göra något sånt och kollade för första gången upp vad det egentligen kostar. När det visade sig vara görbart var det inte så mycket att fundera på. Började PPL-kursen hösten 2015 och certet var klart ett år senare.
Vilket är ditt bästa flygminne?
Väldigt svårt att välja så jag gör som föregående och väljer några stycken. Det jag uppskattar mest med flygningen är frihetskänslan och alla fantastiska människor man träffar i olika sammanhang. Folk som ofta är minst lika insnöade som man själv och inte tröttnar på att prata flyg.
Ett sånt minne är ett träningsläger i precisionsflygning som hölls på Johannisberg under Kristi himmelsfärdshelgen 2018. Jag hade precis börjat tävla och hade inte koll på hur allt fungerade så det var verkligen guld värt att kunna intensivträna en långhelg, både för träningens skull och för att lära känna andra precisionsflygare. Och ibland bara ligga och vila i skuggan av planet och titta på fallskärmshoppare som trillar ner.
Paus på Johannisberg
Något annat jag gillar med flygandet är de kontraster man får uppleva och den ytterligare frihet man får med instrumentbehörigheten. Känslan när man startar i skitväder, passerar upp genom molnen och ut i strålande sol. Eller att flyga ovanför molnen i månsken, helt magiskt!
Ut ur molnen, någonstans över Småland
Bilden är från när vi åkte till Danmark och hämtade OY-UGH, som senare blev SE-LRL. Jag hade en extremt färsk instrumentbehörighet och fick köra IUD till Odense och tillbaka. Lärorikt – jag hade stor nytta av baksätersförarna Nicke och Per W och såklart Jennifer i högersitsen – och det var väldigt kul att kunna få så omedelbar användning av behörigheten.
Sen måste jag nämna att flyga på Sri Lanka, väldigt vackra vyer över djungel, berg och hav. VFR-flygkartor var svåra att få tag på så vi flög efter vägkartor och en liten GPS. Sporadisk radio- och radarkontakt bland bergen.
På väg från Koggala till Sigiriya
Vad har du för mål kommande året?
Ett mål är redan uppnått, att flyga in mig på Bulldog. Rotekursen har precis börjat och att gå klart den är också ett mål. AVA och sporre står på tur men det är inga mål för just i år. Jag försöker begränsa målsättningarna lite, det finns så mycket att göra! Att börja flyga var lite som att komma hem eller hur man ska säga. Äntligen hitta rätt i livet. Och då blir det lätt att man vill ge sig på precis allt samtidigt även om man vet innerst inne att det kanske inte är riktigt realistiskt.
Så förutom en ny typ och rote blir det mest att bli bättre på att flyga det jag redan kan, på de typer jag redan är influgen på – träna navigering, landningar och sånt både för precisionsflygning och FFK-sammanhang.
Delta i tävlingar inklusive SM i Söderhamn, med målet att inte komma sist. För mig är tävlingar mer som extra välordnade träningspass och trevlig semester…
Köra nog mycket IFR för att känna mig bekväm med IMC igen. Förra året blev det väldigt lite flygning i moln och det märktes när det var dags för PC, så i år vill jag träna lite mer på det.
Detta är första inlägget i en serie om dagsutflykter, med ESSL som utgångspunkt. Syftet är att skapa inspiration och uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.
Örebro kvalade inte in på listan över klubbens mest populära resmål. Men det har länge toppat min lista. Jag är uppväxt i Örebro och flyttade därifrån till Linköping 2001, för att plugga på LiU. Om ett par veckor har jag faktiskt bott längre tid här i Linköping än i min gamla hemstad. Att inleda året med en utflykt till just Örebro kändes därför som en bra start.
I mitten av februari flög jag över en isig Hjälmaren och ett snötäckt Örebro, på 3000 fot. Jag såg Vinön, vattentornet Svampen, mina gamla kvarter, flygfältet och Kumlafängelset på väg söderut igen. För att uppnå mitt personliga mål med åtta flygplatsbesök under 2021 blev det så dags att byta överflygningen mot en landning. Efter att ha nämnt idén för Olof, som jag gick PPL-kursen med, bokade vi varsitt plan (IUD resp. LRL) till i lördags. Vi fick även med oss varsin passagerare. Och lite fika 🙂
SE-IUD och SE-LRL innan avfärd. (Foto: Olof Persson)
Tornet i Örebro är sedan coronapandemin mestadels öppet på konstiga tider — tidiga morgnar, vardagskvällar och vissa nätter. På helgen är det stängt. Med PPR från Örebro flygklubb är det dock möjligt att hälsa på även andra tider. Vi ringde numret som står i Svenska flygfält och var varmt välkomna. Jag fick frågan om vi tänkt lämna flygfältet och behövde komma in igen, men det var inte aktuellt den här gången. Jag fick även veta att det finns en gästbok i klubbstugan att fylla i, för att slippa landningsavgiften.
Tidigt på morgonen skickade min passagerare chattmeddelandet ”Kan inte sluta nynna på introt till [den tecknade Disneyserien] Luftens Hjältar” — en referens till Monica Forsbergs text ”Oyeah, flygplan; Oyo, flygplan; Upp i luften, över stan – kommer våra flygplan”. Det gav mig ett leende. Samtidigt rapporterade Luftfartsverket kortfattat att ”AIS/MET-distributionen till Aroweb begränsad”. Det visades ingen METAR, ingen LHP och ingen SWC på webben. (Här behövdes det där leendet.) Via andra verktyg, bl.a. SkyDemon, skapades vi oss en bild av läget. Det var samling på klubben 08:30, för beräknad avgång 09:30.
Vår färdplan, från Linköping till Örebro. (Image courtesy of SkyDemon.)
Från start ESSL till landning ESOE tog det ungefär 40 minuter (jag loggade 44 minuter, Olof 38). Vi gick in via Kumla, fortsatte mot väntläge East och vidare västerut mot fältet. I Svenska flygfält står det ”Högervarv bana 19 när TWR är stängt” för Örebro, i AIP uttrycks samma sak som ”Utanför ATS öppethållning skall trafikvarv flygas W RWY”. Vi gick över fältet, angjorde höger medvind för bana 19, landade och taxade in via A. GA-parkeringen ligger på norra delen av plattan, precis utanför klubbstugan.
Bildbevis på att vi faktiskt var i Örebro. (Foto: Mattias Pettersson)
Det var några få som rörde sig vid klubben. En av de vi träffade berömde oss för att vi gått över fältet för att ansluta till landningsvarvet istället föra att dundra in direkt mot bas eller final, vilket tydligen inte är helt ovanligt. Vi blev välkomnade in i klubbstugan och packade upp matsäcken; medhavda mackor, kaffe och chokladbollar. Innan vi tog första tuggan passade vi på att skicka in en ny färdplan, för återresan. Det fanns kanske en lånedator men jag och Olof använde våra telefoner. Det blev ungefär en timma på marken innan det var dags för run-up igen.
SE-IUD startar bana 19 i Örebro. (Foto: Oscar Perfect)
På hemvägen tog vi varsin sträckning: jag gick västerut via Fjugesta för att passera Laxå, norra Vättern och över Motala, Olof gick norrut via Lillan (som gammal örebroare vill jag säga ”Lillån”, som området heter, men sedan alla prickar försvunnit från kartan får det heta Lillan, Ostra Harg och Aby) och vidare över Hjälmaren, Vingåker och Katrineholm. När Olof annonserade din start, högervarv norrut, och tackade för besöket svarade en av de lokala piloterna, som just kom in via Kumla, att han skulle göra ett anpassat landningsvarv för (jag citerar) ”vännerna från Linköping”.
Vi var båda tillbaka på ESSL vid halv ett. Årets första äventyr var avklarat och stora delar av dagen återstod.
Detta är första inlägget i en serie medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.
Vad fick dig att börja flyga och när var det?
Jag har alltid haft ett stort flygintresse som jag inte riktigt kan säga när det började, det har som alltid varit där. Jag har flugit mycket i olika simulatorer och hållit på med rc-flyg. Så att jag skulle ta klivet till “riktigt” flyg för eller senare var kanske inte allt för långsökt.
När jag pluggade andra året till civilingenjör i Luleå upptäckte jag att Luleå-Boden flygklubb skolade UL-B. Efter en snabb kalkyl insåg jag att det skulle vara fullt möjligt, även med studentekonomi att flyga UL (om jag inte festade allt för mycket och jobbade extra). Sagt och gjort så påbörjade jag skolningen våren 2016 och var klar hösten samma år.
Våren 2019 var det dags att flytta till Linköping då jag fått ett exjobb här. Samma dag jag blev erbjuden en anställning efter exjobbet anmälde jag mig till LAPL kursen som började hösten 2019.
Vilket är ditt bästa flygminne?
Oj svår fråga. Hoppas det är okej att jag böjer lite på reglerna och nämner tre eftersom man kan få så många olika typer av upplevelser av att flyga.
Det bästa natursköna minnet jag från när jag flyger var när jag och en klasskompis flög runt Kebnekaise och även en sväng in i Vistasdalen. Det var otroligt vackra vyer och man kände sig rätt liten när man flög i dalgångarna.
Vistasdalen
Ett annat minne är när man började flyga här nere i södra Sverige och insåg hur många spännande resmål som finns och hur lätt det är att ta sig dit med flyg. Då fick jag verkligen en frihetskänsla. Till exempel Visingsö, Varberg eller Visby är några riktigt trevliga utflyktsmål. Jag kommer speciellt ihåg när jag flög till Visby för första gången. Efter bara en timme var man framme och jag och en kompis gick runt och var turister en heldag och flög hem senare samma kväll. Typiskt exempel på en utflykt som bara är möjligt med flyg.
Nära till badet om man flyger till Visingsö
Till sist vill jag också nämna mitt första pass avancerad flygning (AVA). Att göra loopingar, rollar och andra avancerade manövrar är ju bara så sjukt roligt.
En typisk AVA lektion
Vad har du för mål kommande året?
Bli klar med AVAn är ett mål jag bara är två lektioner från så det lär bli en bock på det målet rätt snart. Annars så tänker jag börja jobba på rotebehörighet och förhoppningsvis till vintern kan jag börja med mörkerbehörighet.
Ett annat mål som just nu är lite oklart om det går att göra är att till sommaren flyga utomlands.
Som nybliven pilot söker jag inspiration till olika utflyktsmål. Som ingenjör dras jag samtidigt till all form av dataanalys, så när Nicke postade statistik från 2020 i nyårshälsningen blev jag intresserad av att titta närmare på underlaget i myweblog.
För varje loggad flygning anges ”Flygplats från/till”, vilket ger en inblick i resorna med klubbens plan. Baserat på mer än 12500 flygningar, under drygt sju år, framträder nedanstånde topplista (ESSL borträknad).
Norrköping (ESSP), 21 nm
Stegeborg (ESVE), 29 nm
Visby (ESSV), 96 nm
Visingsö (ESSI), 44 nm
Västervik (ESSW), 46 nm
Motala/Skärstad, 19 nm
Skövde (ESGR), 54 nm
Finspång, 20 nm
Kalmar (ESMQ), 105 nm
Stockholm/Skavsta (ESKN), 45 nm
Jönköping (ESGJ), 64 nm
Jag har som personligt mål för året att besöka åtta, för mig nya, flygplatser/-fält. Nu har jag — och alla andra — en lista med populära förslag att utgå från.
(Den gröna skivan kring Linköping markerar 25 nm.)
Årets klubbresa gick till Kiruna via Östersund och Arvidsjaur. På hemvägen var planen att passera Luleå, Sundsvall och Söderhamn. Det var totalt 8 plan och olika besättningar hade planerat olika rutter, men vi hade i alla fall dessa gemensamma hållpunkter.
Jag flög tillsammans med Mats Karlsson i SE-MEB, ett av två plan som enbart var godkända för VFR. Resan började söndagen den 5/7, med osäkert väder och regn på väg. Vi bestämde oss för att ta oss upp till Östersund/Optand även om det stod klart att vi nog skulle bli kvar där någon dag extra. Vi åkte via Dala-Järna, tittade på Sveriges högsta kraftverksdamm Trängslet på vägen och höll oss sen ganska långt västerut och fick se fina vyer över fjällen.
Lundörrsfjällen.
När vi anlände till Optand bjöds det på smörgås och kaffe, skjuts in till boendet i stan fick vi också allihop. Riktigt fint ordnat av klubben! Vädret försämrades som väntat, lågtrycket drog in och det blev ett dygn av turistande i Östersund innan vi kunde åka vidare norrut.
Peter Lindh har hittat en leksak utanför museet vid Optand.
På tisdagen var det dags att ge sig av igen. Det var en del nederbörd i mitten av landet så vi höll oss i det bättre vädret mot fjällkedjan, förutom en tur in till Arvidsjaur för tankning i regnet. Molnbasen var lite för låg för att vi skulle komma över 7000 ft och kunna flyga över nationalparkerna, men vi flög bredvid och kikade in och det var inte så dumt det heller!
Sarek sett österifrån.
Vi hade hoppats kunna ta en titt på Kebnekaise på vägen till Kiruna men återigen kom molnbasen i vägen. Det blev en runda vid Nikkaluokta och sen in till Kiruna. Där anslöt det åttonde planet, Björn Martinssons Cirrus, och vi var fulltaliga. Vår värd i Kiruna, Olle Persson, tog ett foto på allihop.
Alla deltagare och plan. Foto: Olle Persson.
Dagen efter ankomst passade vi på att åka på utflykt under förmiddagen, då flygplatsen var stängd. På eftermiddagen blev det en fin tur runt Torne träsk, norrsidan västerut och sydsidan österut. Några regnstänk men mest fint. Lapporten vågade vi oss inte igenom, vädret just i det området såg inte särskilt bra ut från det håll vi kom. De tre som flög sist, XTT, KIT och ENGM, tog sig igenom i rote fast i andra riktningen.
Torne träsk, östra änden
På väg tillbaka blev det en tur över Kirunavaara och Esrange. På kvällen planering för färd mot Sundsvall, vilket var lite knepigt både på grund av väder och flygplatsers öppettider. Kiruna är stängt på förmiddagen och Sundsvall öppet 14-17, så för att de långsammare planen skulle hinna ner var vi tvungna att starta innan Kiruna stängde kl. 8. Vädret var återigen tveksamt, lågtrycken avlöste varandra.
Torne träsk, norra sidan
Följande morgon gjorde vi ett försök att ta oss söderut men tre plan tvingades landa i Gällivare. Vi i MEB vände strax väst Gällivare men såg ingen väg in dit utan vände mot Kiruna. Jag var beredd att landa i Kalixfors, med oklar banstatus, men efter en del pratande på radion och en noggrann inspektion av banan landade jag ändå i Kiruna. Olle Persson, som hade haft radion på för säkerhets skull då vädret var som det var, tog emot och kommunicerade med flygplatsen. Då det inte fanns något bra alternativ var det ändå ok att landa på den stängda flygplatsen. Stort tack till Olle och flygplatsens representant som redde ut detta och besparade oss pappersarbete!
För att inte orsaka mer strul väntade vi såklart med att åka tills flygplatsen öppnat igen, och i och med det stod det också klart att vi inte skulle hinna ner till Sundsvall i tid. När Kiruna öppnat tog vi oss till Gällivare, där XTT fortfarande var kvar. Alla med IFR-möjlighet hade gett sig av men vädret var för dåligt för VFR så vi tog in på hotell över natten.
Dennis Isaksson och Christofer Burman beundrar XTT.
Det har sina fördelar också att bli fast på oväntade ställen. Anders Wallerman blev uppringd av ett par RV-byggare som ville kolla på XTT! Det visade sig att det är två RV-8 under konstruktion i Gällivare, av Dennis Isaksson och Christofer Burman. Dennis pappa Bjarne hade tidigare byggt en RV-4 som nu är såld. Dessutom hade klubbens ordförande köpt sig en RV-4. Jätteroligt och inspirerande att träffa RV-entusiaster!
Bjarne Isaksson diskuterar sin Cub med Anders Wikström.
I övrigt åkte vi runt och bilturistade. Vi var uppe på Dundret och kikade ner mot Aitikgruvan genom regnet, åkte till Malmberget och inspekterade hål i marken, kåkstaden och både övergiven stad och stad som flyttats. Sen en tur till sjöflyghamnen. Först hittade vi gamla sjöflyghamnen med Norrlandsflygs hangar som används till annat numera, sen kom vi rätt. Där hittade vi Karl-Erik ”Stålis” Stålnacke som hade många historier att berätta.
Sjöflyghamnen.Stålis berättar.
11/7 såg det ut att gå att komma iväg, men det var ett rejält regnområde i vägen. Efter att ha åkt söderut mot Arvidsjaur och vänt precis söder om Porjusdammen tog vi istället vägen ut mot kusten och Luleå. XTT, som startade efter oss, hörde på radion att vi vände och åkte direkt mot Luleå. När de närmade sig Luleå såg vädret tillräckligt bra ut för att fortsätta så det gjorde de och landade i Umeå. Vi i MEB behövde tanka på vägen och det tog därmed så lång tid att vädret hann försämras ner mot Umeå. Så vi gjorde ett uppehåll i Luleå till kvällen, när åskskurarna längs kusten lugnat sig. Vi hade tur och fick skjuts in till stan av Robert, som just flugit in sig på amfibie-Husky. Efter lite turistande flög vi ner till Umeå och övernattade hos Anders Wallermans bror i Sävar. Himla smidigt!
Luleå-Bodens fina Husky.
Nästa dag for vi söderut i riktigt bra väder. På vägen såg vi Sundsvall-Timrå från luften, men på grund av de begränsade öppettiderna blev det inget besök där för vår del. Däremot stannade vi såklart till vid flygmuseet i Söderhamn! Mycket fint museum som alltid är väl värt ett besök, både för stora och små. Efter Söderhamn åkte vi mot Siljansnäs och väntade där en kortare stund tills diverse väder dragit förbi. Sen åkte vi hemåt i allt lugnare väder och landade på kvällen, två dagar efter de flesta andra och sist av alla, i Linköping.
Höga Kusten-bron. Nu var vädret så fint att det var hopplöst att få ett foto utan en massa reflexer…
Det blev en lärorik tur, bitvis riktigt frustrerande och samtidigt full av positiva upplevelser och möten som inte blivit av om allt gått som planerat. Vädret var ofta på marginalen, åtminstone på någon del av den sträcka man tänkt avverka. Man fick verkligen reflektera över sina gränser, när man tycker det är vettigt att ge sig ut och när det är dags att vända.
Jag har aldrig tidigare behövt vända på grund av väder på en längre flygning men den här resan blev det två gånger. I båda fallen tycker jag att beslutet var riktigt, så en annan fråga som dyker upp är ju om beslutet att starta var riktigt, eller om vi startade mot bättre vetande för att vi så gärna ville komma iväg hemåt? I första fallet, när vi hade bråttom iväg från Kiruna, var det nog så. Vi ville ju försöka hänga med de andra ner till Sundsvall, inte ge upp på förhand liksom. I andra fallet var det nog mer frågan om otur med var vädret faktiskt befann sig och vilken av de två möjliga vägarna vi valde att försöka med först.
Mot Gällivare, försök nr 2 att lämna Kiruna. Bitvis regningt och skurar att undvika, men sikten ändå tillräckligt god och man såg en ljusning över flygplatsområdet.
Det blev väldigt tydligt vilken skillnad det gör på långresa att ha möjlighet att köra IFR, och även att ha längre räckvidd och högre marschfart. Att vara bunden till VFR med relativt låg räckvidd i områden där det är glest mellan tankmöjligheterna blir klart begränsande när vädret blir sämre. Även om man inser detta på förhand och är beredd på att halka efter blir det ändå lite stressande när det väl händer. Det är lätt att fokus blir mer på att komma hem över huvud taget än att njuta av resan som den nu blev. Då är det bra att man är några stycken som är på efterkälken tillsammans. Väldigt tacksam att Anders i XTT valde att vänta in oss, även när de nog egentligen kunnat fortsätta söderut om de velat.
Totalt sett, både trots och på grund av allt väder, en trevlig och utvecklande resa. Och hade inte vädret strulat hade vi ju missat RV-folk och annat i Gällivare till exempel. Klart värt en försening!
Årets sista flygdag bjöd på strålande solsken. Bokningskalendern i MyWebLog blev snabbt fylld. Många medlemmar som passade på att utnyttja tillfället för en sista flygtur på året.
Tyvärr så blåste det en hel del, så det var kyttigt även på högre höjder. Men vad gör väl det när man får se solen igen!
Gottt Nytt År till alla medlemmar och vänner önskar Linköpings Flygklubb! 2019 var ett bra år, 2020 ska bli ännu bättre!
Flygvädret har varit sisådär den här hösten. November hade knappt en soltimme och december har inte varit mycket bättre. Men trots detta så planerade LFK att genomföra årets julgran. På lördagen regnade det och risken fanns att det skulle ligga dimma över fältet på söndagsmorgonen. Men gudarna var på vår sida och t.o.m. solen behagade att titta fram en smula.
Flygvapnet hade tidigare i veckan genomfört julgransflygningar med start från F7, F17 och F21. Tyvärr så resulterade problemen med SK 60 att Flygskolan inte kunde genomföra någon julgransflygning vilket innebar att bl.a. Linköping blev utan. Men julen kräva flygande julgran! LFK har fördelen av att kunna flyga på helger och har därför lyckats genomföra julgran de senaste åren, 2018, 2017, 2015 och 2014.
Alla hjälper till att dra ut maskinerna. Foto: David Brohede
På söndagen samlades ett antal hugade piloter och passagerare. Vi lyckades få ihop en julgran bestående av sju maskiner. Klubbens flygplan, SE-MEB, SE-IUD, SE-MEK och SE-LRL, MVFK SE-MEK och två privatägda, SE-XTT och SE-MAT. Det räckte gott och väl till en fin gran med en liten stam!
Efter briefing så gick vi ut och klargjorde flygplanen inför flygningen. Bränsle och olja kontrollerades och fylldes på vid behov. Som tur väl så hade vi jouren bemannad på klubben så tankarna var redan dränerade.
Tomteluva på! Foto: David Brohede
Färden gick över Linghem, Ekenängen, Ljungsbro, Borensberg, Skänninge, Mjölby, Mantorp, Malmslätt och Linköping centrum. Molnundersidan låg på 3000 fot och färden kunde genomföras på höjder mellan 1000-1500 ft. Vi passade givetvis på att önska ”God Jul” till flygledningen på Saab-fältet och Östgöta kontroll.
SE-MEB och SE-IUD sedd från SE-MEK. Foto: David BrohedeJulgranen sedd från stammen. Foto: David BrohedePå väg mot Borensberg. Foto: David BrohedeDis och dimma efter gårdagens regn. Foto: David BrohedeSväng över Boren. Foto: David BrohedeLångflank strax innan landningen på Saabfältet. Foto: David Brohede
Efter flygningen så samlades vi i klubbhuset och tog en sista gemensam fika för året. Alla flygare vet att fika är det näst bästa!
Från oss alla till er alla, en God Jul och ett Gott Nytt År!
I tisdags kväll var det verkligen fullsatt i alla klubbhusets lokaler.
Årets PPL/LAPL kurs med 16 blivande piloter hade lektion i Aerodynamik i stora lektionssalen under ledning av Nicko.
Långresa 2020 under planläggning
I lilla mötesrummet så hade deltagarna i Långresa 2020 samlats för planering under ledning av Nicke. Planen just nu är att åka ner till Alperna och pröva på flygning i bergsterräng.
SE-KEG snart i luften igen
I bygglokalen så har Cubprojektet dragit igång igen under ledning av Lars Theodorsson. Skrovstommen har lackats och nu pågår arbetet med att sätta på diverse beslag samt att anpassa de nya golven till det gamla skrovet. Nästa steg blir att dra el och styrsystem så att skrovet kan dukas.
SE-KEG tillverkningsskyltar
De viktiga tillverkningsskyltarna har tagits loss från de gamla golvplattorna och kommer att föras över till de nya. Som alla vet så kan inte ett flygplan flyga utan dessa skyltar. Hela aerodynamiken bygger på att skyltarna finns på plats! 🙂
Den 16 oktober så genomfördes LFK sitt sedvanliga Höstmöte. Syftet med Höstmötet är främst att välja ny styrelse för det kommande året, men även att informera medlemmarna om klubbens ekonomi m.m.
Nicke inledde med att redovisa för vad som hänt under 2019. Bl.a. långresan runt Östersjön, klubbresa till Siljansnäs, LRL i full drift, framgångar i SM och avtackningsresa med Daisy. Utbyggnaden på banan blir nog troligtvis inte av förrän 2021.
Erik redovisade sedan ekonomin. Flygtidsuttaget ligger rätt så konstant kring 1500 h/år. Archrarna flygs mycket och DA-20 mindre. Mycket beroende på att det skolas lite med DA-20. Budgeten ser OK ut. Kassan har dock minskat då det genomförts motorbyte på två maskiner under året. Kostnaderna för ATO kan komma att ökas under 2020. Mötet beslutade att medlemsavgifterna för 2020 ska ligga kvar på oförändrade nivåer.
Den nya styrelsen för 2020 kommer i stort sett att se ut som tidigare. Nicke valdes om som ordförande. Erik, Michael, Per och Jennifer valdes om för ny 2-års period. Den enda ändringen blev att Fredrik Axelsson avgår och ersätts med Michael Frendesson.
Valet till KSAK och KSAK-M genomfördes inte på mötet. Styrelsen kommer att utse förslag.
Efter detta så avslutades den formella delen av höstmötet.
Ett antal medlemskvällar är inplanerade under hösten. 19 oktober genomförs en städdag med plantering av häck ut mot plattan. 21 oktober besöks LFK av MAF som leveransflyger en Cessna Caravan till Sudan. 6 november kommer det att genomföras en ny säkerhetskväll. KSAK håller bl.a. på att ta fram ett uppdaterat H50P underlag för att förbättra privatflygets säkerhet. Dessutom kommer en kallelse att komma ut för ett uppstartsmöte på Cubrenoveringen.
Klubben har fått en sponsring på 75.000 från Weine Kindefors. Det kommer att gå till uppbyggnad av en uteplats framför klubbhuset. Weine kommer att formellt tackas av klubben vid ett kommande tillfälle!
I pausen mellan de olika redovisningarna så serverades det Kaffe och Tårta.
Klubbens simulator kommer inte att certifieras framöver. Transportstyrelsens kostnade för certifiering är för höga. Det innebär att den inte längre kommer att kunna användas i IR-utbildningen. Dock så kommer den att fortsätta drivas och mjuk- och hårdvara ska moderniseras. Det kommer att vara gratis för medlemmar att boka den då klubbstyerlsen anser att det gagnar flygsäkerheten.
Det administrativa arbetet för klubbstyrelsen har stigit kraftigt de senaste åren. Framför allt är det hårdare regeltolkningar från Transportstyrelsen som lett till ett antal anmärkningar vid granskningar av klubbens drift. För att minska belastningen på klubbstyrelsen så kommer Nicholaus Lundbohm att utses till Safety Manager och klubben kommer att anställa en Luftvärdighetsadministratör på ett par timmar i veckan. Frågan är om dessa extra kostnader verkligen motiverar att klubben fortsätter med att driva ett ATO? Skolningen ligger på ca 500 h per år och det är enbart IR- och PBN-utbildningarna som kräver ett ATO och dessa ligger på ca 150-200 h/år. Ett alternativ kan vara att omvandla till DTO. EASA håller på att ta fram regelverk för ”Basic IR” som ska kunna utbildas vid ett DTO.
Årets långresa blev Östersjön runt. Totalt ca 880 nm och 8 h flygtid. Från klubben deltog IUD, LRL, KIT, MED och KMH. Dessutom en helikopter i from av JVE! Flygplatser som besöktes var Nortälje, Mariehamn, Helsingfors (Malmi, med en fin VFR inflygning på max 700 ft över staden), Ösel, Ventspils (för några besättningar) och Bunge. Trevliga besöksmål som är värda att stanna lite längre tid på. Flygplatsinformation finns i respektive lands AIP på nätet.
Torbjörn förbereder kabinen inför en träningsnavigering
Den 24-27 juli arrangerade Gävlebygdens Flygklubb SM i Precisionsflygning och i Civil Flygfemkamp, på Gävle-Rörbergs flygplats. Det var 21 deltagare, varav fem kom från Linköpings Flygklubb. Linköping gjorde bra ifrån sig med bl.a. förstaplats i CFFK!
Vi från Linköping var Lars och Torbjörn med deras gula Cessna, samt Karin, Åke och jag med KMH. Vi åkte upp till Gävle ett par dagar innan tävlingen för att hinna öva lite innan allvaret satte igång.
Åke och Karin taxar ut inför en träningsnavigering, med Gävle-Rörbergs torn i bakgrunden
Gävlebygdens Flygklubb hade fixat ett bra arrangemang! Mat och transporter var ordnat, och vi höll till i deras fina klubbhus. Bodde gjorde vi på ett gammalt värdshus i närheten. Jag brukar alltid gilla att åka på SM, eftersom allt är ordnat, man är bland folk man känner och det enda man behöver tänka på är tävlingen – det blir lite som semester. Semester med intensiva inslag…
Lars springer i mål efter löpningen
Lars-Inge hade ordnat så att vi kunde få ut banor från tidigare tävlingar att träna på, och hjälpte också till med att mata in resultatet i sin dator för utvärdering. Man hade också arrangerat så att den fanns ett landningsstråk att träna på. Jättebra, många utnyttjade chanserna för träning!
Karin landar några meter plus
Terrängen är lite annorlunda där än hemma, så för min del
behövdes träningen. Det är mer kuperat och mer skog än hemma. Gävleborna verkar
också ha annorlunda saker i sina hem, under svängen in till en startpunkt såg
jag att någon hade en jättestor badringsanka vid bryggan, den måste varit
större än en normal segelbåt. Torbjörn hade också sett den, så jag hade inte
drömt…
Vi hade en fenomenal tur med vädret. På vägen till Gävle var det ganska dåligt i början men sedan hade vi strålande varmt väder hela tiden!
Åke lämnar ifrån sig navigeringsresultatet till en funktionär efter landning
Nytt för i år var att tävlingen innehöll två navigeringar. Det är så på internationella tävlingar, men på SM brukar man inte ha det eftersom det kostar så mycket jobb att ordna. I år ville man dock ge landslaget den träningen, att tävlingen blev som de stora tävlingarna. Så på torsdagen var det en navigering, på fredagen ytterligare en och så var det landningstävling på lördagen. Frazze var som vanligt med och arrangerade, han hade lagt den ena banan.
Lars landar några meter plus
I den Civila Flygfemkampen (CFFK) var det dessutom de
fysiska grenarna. Simningen och orienteringen var på onsdagen, och löpningen hölls
på lördagen efter landningstävlingen. Orienteringen och löpningen var tuffa
eftersom det var så varmt.
Arrangemanget avslutades med en middag på lördagskvällen i ljum sommarkväll. Då kunde vi konstatera att Linköpings Lars gjort en fenomenal insats, och tog guldplatsen i CFFK och försvarade därmed sin titel som svensk mästare! Torbjörn kom också på pallplats, med ett brons. Lars var också nära att ta en pallplats i precisionsflygningen. Vann precisionsflygningen gjorde Gävlebygdens Lars-Inge.
Efter tävlingarna var det middag. Frazze väl förtjänt efter allt arbete med tävlingen
Vi lämnade Gävle i lite vemod, eftersom flygfältet skall läggas ned. Fältet är mycket fint beläget en bit utanför Gävle, utan särskilt mycket bebyggelse i närheten. Lång asfaltsbana med tillhörande grässtråk. Fint, ganska nytt klubbhus. Kommunen har dock sålt marken, det skall byggas serverhallar i stället. Det var till och med journalister på plats under tävlingen, en radiointervju sändes och det publicerades ett reportage med rubriken ”Sista tävlingen på Rörbergs flygplats” i lokalpressen.
Gävlebygdens flygklubbs fina klubbhus var centrumpunkten under tävlingsdagarna
Stort tack för ett bra arrangerat SM! År 2021 skall
SM-veckan hållas i Linköping, och då måste vi se till att ha SM i precision och
CFFK hos oss!
Anders W, med Karins hjälp
Lars svensk mästare i CFFK 2019 Torbjörn tredjeplats i CFFK 2019
