Idag dök Daisy upp på ESSL. Den här gången var det lite lättare att komma in på vår platta då grindarna kapades ner en smula förra gången hon var på besök.
Huvudsyftet med besöket var att Flygande Veteraner hade arrangerat en rundflygning med sina medlemmar som passade på att åka en tur på Kindakanal.
Extra kul var att de passade på att tacka LFK för stödet under den långa reparationstiden genom att bjuda på lite fika och som grädden på moset en flygtur i Daisy!
15 hugade klubbmedlemmar passade på att komma upp i luften. Först fick vi en säkerhetsgenomgång av den rutinerade besättningen. Sedan så startades två stycken Twin Wasp upp. Underbart! Ljuv musik för oss flygnördar!
Start bana 29 och sedan en högersväng ut mot Östra Harg. Vi följde Roxens norra kant och sedan tillbaka till Östra Harg och en sväng över Linköping innan vi satte hjulen i banan igen.
Där stod de betalande gästerna och väntade på sin returresa till Västerås.
Stort tack till Flygande Veteraner. Ni har fått ett antal nya medlemmar i föreningen!
Under onsdagskvällen fick klubbens medlemmar tillfälle att titta närmare på Saab:s första skapelse B 17. Kvällen inleddes med att Adrian drog lite om B 17 historia i allmänhet och om den individ som Saab opererar.
B 17 var Saabs första egna byggda flygplan, men den designades egentligen av ASJA. När ASJA och Saab slogs ihop till ett bolag så ärvdes projektet. Första flygningen skedde den 18 maj med Saab provförare Claes Smith vid spaken. (Claes var givetvis LFK medlem och även ordförande för LFK under många år). Det var ont om motorer då krigsutbrottet stoppade leveranserna av amerikanska Pratt & Whitney Twin Wasp. De första B 17 som levererades till svenska divisioner plockade man raskt ur motorerna för att sedan skicka tillbaka dem till Saab så att nästa kunde levereras.
Men med svensk ingenjörskunskap så tillverkades en piratkopia på Twin Wasp som faktisk blev bättre än originalet.
”Blå Johan” är den enda flygande B 17 i världen. Mer unik än en Spitfire eller Mustang! Den har indivdnummer 17239 och flög första gången 27 juli 1943. Blå Johan flög i Flygvapnet fram till 1954 och blev sedan civilregistrerad som målbogserare med registrering SE-BYH. Målbogseringen pågick till 1968 hos Avia på Gotland. 1969 förrådsställdes Blå Johan på Malmen och stod där och väntade på bättre tider.
1995 började några entusiaster fundera på om det gick att få en B 17 i luften till Saab:s jubileum 1997. 1996 så hämtades Blå Johan från förrådet och en omfattande renovering startades och genomfördes på mindre än ett år. Den 11 Juli 1997 så flög Blå Johan igen för första gången på 30 år!
Blå Johan ägs av Flygvapenmuseum, men opereras av Saab. Tanken är att hålla Blå Johan luftvärdig minst till 2026 då Flygvapnet fyller 100 år och 2027 då Saab fyller 90. Extra trevligt vore om Blå Johan kan flyga på Saab:s 100-årsjubileum 2037!
Efter genomgången så var det visning av Blå Johan utanför flygklubben. Det var lång kö och många intresserade medlemmar fick titta närmare och hoppa in i kabinen där Sam förevisade knappar och reglage.
Stort tack till Adrian och Sam som ställde upp och visade Blå Johan!
Vår motorflygchef, Per Wernholm, har piffat upp klubbens flygplan inför långresan med klubbmärke på fenan. Om inte vilket märke som helst, utan det är mycket likt klubbens märke från 1973! Frågan är om det är ett officiellt klubbmärkesbyte eller inte? När LFK pilotvinge/utbildningstecken togs fram så inspirerades det av klubbmärket från 1933!
Inför långresan 2016 tillkom texterna ”Linköpings Flygklubb” respektive ”Linköpings Flying Club” på sidorna av våra maskiner. Med klubbmärke så syns det tydligt var de kommer ifrån!
Detta äldre klubbmärke hänger även utanför dörren på klubbhuset. Väder och vind har dock gjort sitt så det är nog dags att slänga på lite ny färg igen! Samma sak gäller skylten med ”Linköpings Aeronauter” på hangaren. Bokstäverna klipptes ut ur plåt i samband med invigningen 2015 och har börjat rosta en smula. Något för en ledig kväll i sommar med andra ord!
KSAB TMA-karta över Östergötland har inte vunnit så många hurrarop bland klubbens medlemmar. Hur man kunde få för sig att lägga halva Linköpings kontrollzon på ena sidan av kartan och halva på andra är svårt att förstå. Dubbelsidiga kartor är dessutom bökiga att plasta. Den digitala kartan var heller inte så mycket att hurra över.
Men nu har det äntligen släppts en ny TMA-karta över Östergötland och den är faktiskt betydligt bättre än den gamla! Linköping ligger i mitten, vilket är ett stort plus oavsett vilket håll man ska bege sig ut åt. Det innebär också att alla favoritfält i närheten kommer med, från Visingsö i väster till Stegeborg i öster. På baksidan av kartan finns dessutom hela Stockholmsregionen med. Gotland är inte med, men det är ju i princip bara vatten på vägen dit, så vem behöver en karta?
Det har också dykt upp en del specialsymboler som är av intresse för oss motorflygare. Bl.a. har modellflygfältet vid Sjögestad dykt upp på kartan. Det finns också symboler som förtydligar vilka fält som används för fallskärmshoppning och segelflyg. Detta har funnits på internationella ICAO-kartor och är mycket uppskattat att känna till när man är ute och besöker andra flygfält.
Sammanfattningsvis så känns den nya kartan som ett stort lyft. Dubbelsidigheten går i detta fall att vänja sig med. Många av klubbens medlemmar håller sig över Östergötland och kommer bara att använda ena sidan på kartan. Jag har personligen slutat plasta kartor och använder suddbar blockpenna i stället, t.ex. Pilot Frixion!
Den nya TMA-kartan finns redan att köpa i klubbens förråd.
Sedan i höstas så har Flygande Veteraners ”Daisy” stått uppställd på plattan utanför LFK klubbhus. Det var ett läckande avgasrör som tände eld på olja i vänster motor och som i sin tur resulterade i en avbränd hydrauloljeledning. SHK rapport finns att läsa här.
Detta ledde till ett omfattande reparationsarbete. Det var inte bara motorn som behövde åtgärdas. De största skadorna hade uppstått i brandvägg och motornacelle. Delar fick beställas från USA.
Entusiaster från hela Sverige har i kallt och blåsigt väder jobbat under hela vintern med att få loss de delar som skulle skickas iväg på reparation.
De senaste veckorna har det varit full aktivitet. Deadlinen är 6 juni då Daisy ska deltaga i 75-årsfirandet av D-day över Normandie. Det har varit en hel del utmaningar då nya delar inte riktigt passar ihop med gamla skrovinstallationer.
Till slut fick man i varje fall igång motorn och kunde under förra veckan motorköra den. Då var vädret nästa utmaning. Det har varit blåsigt de senaste veckorna och sporrhjulsflygplan är inte riktigt byggda för att operera i stark sidvind.
Ventilation av en Pratt & Whitney Twin Wasp! Foto: Anders Wallerman
Men igår kväll var det äntligen dags. Vinden hade mojnat och piloterna som skulle flyga Daisy till Västerås kunde sätta sig i kabinen och dra igång motorerna. Vi flygnördar från Linköping hjälpte givetvis till! Efter ett antal försök så fick de till slut igång bägge motorerna. Alla vi som stod och tittade på kunde dra en lättnadens suck.
Nästa utmaning var att komma ut på fältet. Grinden på taxibana L var i vägen för vingarna när Daisy skulle in på GAC i höstas. Då fick man trixa med att vrida vingarna runt stolparna. Nu hade stolparna och delar av stängslet kapats ner och de som hade gjort det jobbet hade tydligen haft tungan rätt i mun och mätt rätt. Daisy kom ut genom grinden!
Daisy i luften enfter start bana 29. Foto: Anders Wallerman
Det var en skön syn att se Daisy lyfta från ESSL och svänga upp mot Västerås. Vi som var där torkade bort tårarna och gick in och tog en fika för att värma upp oss och passade på att följa Daisys väg på Flight Radar 24. På vägen hem passade piloterna på att köra en kontrollflygning och bl.a. testa max- och minfart.
Det kommer att bli en smula tomt på klubben. Ingen Daisy på plattan och inga mekaniker som sitter vid vårt fikabord. Våra uthyrningsrum har i varje fall gjort stor nytta under vintern.
Välkommen tillbaka igen Daisy, men stanna inte lika länge nästa gång! Lycka till på resan till Normandie!
Daisy i solnedgången över Linköping. Foto: Anders Wallerman
I helgen arrangerade LFK det årliga öppna klubbmästerskapet i Precisionsflygning. Tanken var att det skulle genomförts på lördagen, men dåligt väder gjorde att det sköts upp till söndagen.
16 piloter kom till start, varav 6 stycken från LFK (eller LiFK som vi heter i resultatsammanställningar då det finns fler LFK i Sverige).
Tävlingen inleddes med precisionsnavigering där vi flög en runda på ca 1 h och 15 minuter runt Östergötland. Vädret var bra med fin sikt, men lite blåsigt. Själv så lyckades jag i varje fall hitta runt och ta alla kontroller, men hade svårt att hitta fotoobjekten i terrängen. Det krävs systematik i kabinen för att få upp alla foton på bra sätt. Claes Magnus Johansson tog alla målen, hade 0 fel i planeringen och imponerande låga 108 straffpoäng för navigeringen! Tvåa kom Håkan Sjöberg SöFK på 265 poäng och trea Anders Wallerman LFK på 385 poäng.
Staffan Jönsson NaFK beredd på navigering. Foto: Anders Wallerman
När alla navigerare hade tagit sig i mål så startade landningsmomentet. Här tog Lars Östling från LFK hem grensegern på 18,5 poäng. Anders Wallerman från LFK kom tvåa på 21 poäng. Kvällarna med landningstävlingar i ”Gripen” och ”Nattugglan” har gett resultat för LFK! Trea kom Claes Magnus Johansson på 38 poäng.
Jag själv i en mindre lyckad landning…. Foto: Anders Wallerman
När allt sumerats ihop så hamnade Claes Magnus Johansson VFK som segrare på totalt 146 poäng. Tvåa kom Håkan Sjöberg, SöFK på 426 poäng och trea Anders Wallerman LFK på 450 poäng. Det innebär också att årets klubbmästare i Precisionsflygning blev Anders Wallerman!
Segrare Safari 2019 Claes Magnus Johansson VFK. Foto: Anders Wallerman
I lagtävlingen vann Håkan Sjöberg och Åse Kristoffersson SöFK på sammalagda 967 poäng. Tvåa kom Lars Östling och Torbjörn Ohlen LFK på 1094,5 poäng. Trea kom Roland Olsson och Ingemar Brottare LuFK på 1197 poäng.
Stort grattis till alla! Den kompletta resultatlistan finns på KSAK hemsida.
Som sagt var en mycket bra arrangerad tävling av Karin och Åke från LFK. Stort tack till dem! Vi får hoppas på att de ställer upp fler gånger och arrangerar tävlingar. Det är nyttigt för alla klubbmedlemmar att pröva på både navigering och precisionslandning. Stort tack även till alla klubbmedlemmar som hjälpte till med bränsle och att ta hand om våra gäster!
Det var fullt med flygplan på plattan. Samtidigt som tävlingen pågick så genomfördes utbildning i PBN med deltagande elever från hela Norden. Vi hade en gäst från Tyskland och det genomfördes utbildning med våra elever på flygskolan.
Besökare från Norge och Tyskland. Samt ”Daisy”
P.S: Det var extra kul att se två LFK veteraner på plattan. SE-IFZ som flögs hem i gemensam transport från Frankrike till Linköping tillsammans med IFX och IFY. Den s.k. ”Operation XYZ”. Dessutom var SE-XIS på plats. En MFI-9 som en gång i tiden byggdes av klubbens medlemmar. Inte ett öga var torrt!
Dagen inleddes med kanonväder och avslutades med några spridda skurar. Flygsäsongen har därmed officiellt börjat. Då är det dags att städa upp på klubben.
Ett trettiotal medlemmar dök upp på Pilotgatan 10. På agendan stod tvättning av flygplan, rensning av skräp i klubbhuset och sly kring plattan.
I klubbhuset genomfördes teknisk genomgång av vår nya PA-28 SE-LRL, jourutbildning för nya medlemmar och uppfräshning av navigeringskunskaper inför nästa helgs Safaritävling.
Som tack för arbetet så serverades nygrillade hamburgare!
Onsdagen den 10 april så fylldes LFK lektionssal med medlemmar som ville höra styrelsens redovisning av resultatet för 2018. Sedan ett antal år så väljs ny styrelse redan på höstmötet.
Nicke inledde med årsredovisningen. Flygplansflottan har moderniserats med ny PA-28, SE-LRL och uppgraderad avionik i de övriga PA-28:orna med 8,33 kHz radio och PBN godkänd navigeringsutrustning.
Massor av flygaktiviteter har genomförts förra året med höjdpunkt i form av klubbresa till Normandie. Under vintern så stod Kögenäs Airport öppet för islandningar. Klubbens medlemmar genomförde en formationsflygning över Nationaldagsfirandet på Stegeborg.
Erik Bodin redovisade klubbens ekonomi, som är god. Revisorerna gav styrelsen tummen upp för den ekonomiska redovisningen och därefter så beslutade årsmötet att ge styrelsen för 2018 ansvarsfrihet.
Då revisorerna gjort ett bra jobb och var villiga att ställa upp ett år igen så hade valberedningen föreslagit att sittande revisorer skulle fortsätta ett år till, vilket mötet godkände.
Efter det officiella årsmötet så delades utmärkelser ut till medlemmar . Sedan höstmötet har 2 medlemmar gått EK (Per Nicolaisen, Marcus Malm), 6 medlemmar har tagit PPL certifikat ( Andreas Enblom, Bogdan Zamcanu, Mikael Granath, Stefan Bränd, Tommy Landberg, Per Nicolaisen ), en medlem har tagit IR certifikat (Karin Nyström) och 19 stycken har fått PBN behörighet på sitt gamla IR certifikat.
Tävlingsverksamheten har gått bra med ett ”Safari” genomfört på klubben och deltagande i SM i Precisionsflygning som slutade med guld individuellt för Östling i Civil Flygfemkamp och guld i lag för Östling/Nyström. Linköpingsmästare i ”Nattugglan” blev Lars Östling.
Den långa klubbresan resulterade i 9 stycken 0-meridiansdiamanter (Björn Rystedt, Peter Curwen, Peter Lindh, Dan Lundin, Mats Karlsson, Krister Bergsvik, Anders Wikström, Åke Jarlhäll, Karl-Johan Karlsson). Årets ”Le Globetrotter L’ année” blev Dan Lundin, Mats Karlsson, Krister Bergsvik som tog den längsta rutten i SE-KIT.
Ett speciellt erkännande delades ut till Bengt Carlsson som med sin traktor håller klubbområdet snöfritt på vintern!
Mötet avslutades med smörgåstårta!
P.S: Protokoll ligger som vanligt i filarkivet på MyWebLog.
Igår provflög jag för första gången klubbens nyförvärv SE-LRL. Det här är mina första intryck. De kommer troligtvis att ändra sig efter något pass till, så ta dem för vad de är.
Jag satt en stund i kabinen innan flygningen och tittade över instrumentbrädan med checklistan och lathunden som finns i MyWebLog. Det är att rekommendera!
Dagen började dock med ett stort misstag. När jag gjorde walk-around så lyckades jag inte få upp vänster tanklock. Jag trodde att den var låst av någon anledning och försökte låsa upp den med nyckeln som ligger i kabinen. Det är inte en nyckel till tanklocken utan till bagageutrymmet! Den passade inte bra, men jag lyckades vrida till den. Faktum är att jag då lyckades låsa tankluckan. Den var inte låst, bara mycket trög. Nu får klubbstyrelsen leta rätt på tanklocksnyckeln och låsa upp. Annars blir det svårt att fylla på bränslet i vänster vinge. (* suck *) Det positiva med detta är kanske att andra undviker att göra om misstaget… Kanske det blir det även nya tanklock utan lås framöver…
När jag hoppade in för att starta upp så kändes det bättre. Kabinen är fräsch. Det luktar rent av ”ny bil”. Man sitter bra i de bekväma sätena. Jag upplever dock att det känns en smula trängre i sidled. Resultat av den ökade isoleringen? Bältena är lite krångligare att ställa in än de vi har i nuvarande PA-28:or. Något jag saknade var ett handsfack på vänster sida. Det finns bara ett på höger. Det innebär att man måste lägga mobil, glasögon m.m. på instrumentbrädan med risk för repor på rutan.
En hel del knappar har bytt plats jämfört med våra nuvarande PA-28:or. Det känns ovant att manövrera knappar ovanför rutan. I stället för manuell choke så finns det en elektrisk primer. Sedan trycker man bara på startknappen (det finns ingen startnyckel). Enligt checklistan ska både alternator och höger magnet vara till vid uppstart av motor, vilket jag inte är van vid från andra flygplan med startknapp. Precis som på DA-20 så drar Garmin 500 displayerna igång redan vid batteri till. Kan kanske ställa till problem vid start med dåligt laddat batteri i kallt väder.
Ratten innehåller en hel del knappar. Man får fundera lite vilken av dessa som är sändknapp till radion, För VFR-piloter så är nog de flesta andra knapparna inte av så stort intresse.
Personligen upplever jag Garmin 500 presentation som lite plottrig. När jag flyger DA-20 VFR så gör jag det på reserv fart- och höjdmätaren då de är tydligare. I LRL så sitter dessa sämre till då reservklotet sitter högst upp och de andra i linje under.
Jag har ännu inte lärt mig alla finesser med Garmin 500. Nu hade någon lagt in ett larm som varnade för när man steg och sjönk igenom 900 ft. Personligen så tycker jag alla liknande larm bara är störande. I varje fall för VFR-flygning. En kommentar som kom upp på tekniska utbildningen var varningslampan för pitotrörsvärmen. Den är alltid till om man inte slagit på pitotvärmen.
I luften betedde sig LRL bra. Nu var det rejält kyttigt väder, men roderharmonin kändes bra. Både jag och min passagerare tyckte att det kändes som man flög på högre höjd än mätaren visade. Jag tror att det beror på att man har mindre storlek på fönstren och därmed också får ett annat synintryck när man flyger.
Första landingen blev trots sidvind och kytt mycket bra. LRL är lätt att landa. Jag saknar dock en klassisk ”kula” för att se om man flyger rent vid landning i sidvind. Den presentation som finns på G500 är som sagt var mycket plottrig.
Nästa steg på inflygningen är att flyga på instrument. Sedan ska jag göra färdigt min PBN omskolning och till detta blir LRL mycket bra!
Slutsats: En mycket bra IR och resemaskin. Men för grundläggande skolning tror jag att den enklare kabinen i KMH passar bättre. Men jag börjar nog helt enkelt bli en gammal gubbe i dessa sammanhang!
Från första flygningen med registrering SE-LRL. Foto: Per Wernholm
Idag kom två mycket goda nyheter för klubbens medlemmar.
Äntligen så är pappersarbetet med att få SE-LRL (tidigare känd som OY-UGH) införd i svenskt register färdigt. Därmed så är alla klubbens medlemmar som genomgått teknisk utbildning och är influgen på Garmin 500 godkända att flyga LFK:s senaste tillskott i flygplansflottan.
LRL utanför sitt hangarfack. Foto: Per Wernholm
Det passar extra bra då våra övriga maskiner just nu genomgår uppgraderingar för att hålla ett par år till. Alla klubbens PA-28:or har nyligen fått ny avionik. SE-IUD fick ny motor förra året och KMH:s motor är på stor översyn och när den kommer tillbaka så kommer även KIT:s motor att nollställas.
Det går även framåt i Cubprojektet. SE-KEG skrov kom idag tillbaka från svetsning och målning och är nu förberedd för att få ny duk. Projektledarna håller på att lägga upp budgeten för anskaffning av färg. Det går nämligen åt stora mängder dope och thinner för att måla skrov och de vingar och roder som är dukade sedan en längre tid tillbaka.
SE-KEG nymålade skrov. Foto: Per Wernholm
Men om något år så har kanske klubben återigen en Cub i luften. Då kan klubbens medlemmar på nytt få känna nöjet av att flyga ett sporrhjulsförsett flygplan! Vem vet, vid den tidpunkten kanske klubbens önskemål om ett litet grässtråk vid sidan av banan på Saab har realiserats!
