Förra året så var jag och Johanna och vandrade på Kinnekulle. Då uppstod tankarna om att vandra upp på Kebnekaise. Den ursprungliga planen var att åka nattåg till Kiruna, men under våren så beslutade vi oss för att satsa på att flyga. Jag fick också OK från klubben att boka KMH en längre tid för resan.
Planen för resan innehöll ett antal delmål:
- Vandra från Abisko till Nikkaluokta, den sträcka som efter 2004 kallas ”Dag Hammarskjöld Pilgrimsled” som även är en del av ”Kungsleden”. Total sträcka ca 105 km.
- Nå Kebnekaises topp
- Flyga från Linköping upp till Nordkap och sedan tillbaka genom Norge
Planering
Då det alltid är ovisst om man kan nå Kiruna med ett litet flygplan så valde vi att även boka tågbiljetter. Vädret kan ställa till det och flygplanet kan i värsta fall vara trasigt eller ha för få timmar kvar till nästa service så att det inte räcker till för en lång resa som den vi planerade att göra till Nordkap.
Först så skaffade vi kartor och turistböcker över Kebnekaise och Kungsleden. Hade vi åkt tåg till Kiruna så hade vi kunnat börja vandringen på lördag eftermiddag den 9 augusti och avslutat den på lördag morgon den 16 augusti. Sex dagar för vandring och toppbestigning trodde jag skulle vara fullt genomförbart (lite för optimistiskt visade det sig). Vi planerade att vara flexibla med från vilket håll vi påbörjade vandringen. Därmed så skulle vi kunna ha bra väder för toppbestigningen av Kebnekaise antingen i början eller i slutet av vandringen.
Det gällde att vara i bra fysisk form. Jag har har problem med hälsporre och Johanna har problem med ett knä. Vi tränade därför med kortare löppass och i början av sommaren med en vandring på ca 20 km på Omberg. Bra för att träna fötter och gå in skor.
Flygresan var också en utmaning att planera. Framför allt eftersom det är långt mellan öppna flygplatser om man ska flyga en helg på sommaren. Dessutom har inte alla möjlighet till att erbjuda 100LL eller 91/96. Ett annat frågetecken var betalningen. I våra flygplan ligger det BP och Shelltankkort. På en del av flygplatserna i Norge krävdes Statoilkort.
Det som underlättade planeringen var att jag äntligen blivit klar med min IR-utbildning. Dessutom fick jag bra reseflygträning på LFK klubbflygning till Peenemünde tidigare under sommaren.
Inflygningskort kan man lämpligtvis hitta på AIP Norway. För de som är LFK-medlemmar så kan man också nyttja vår Jeppesenlicens och skriva ut de aktuella flygplatserna. Efter att ha studerat inflygnings- och utflygningsprocedurer så tog jag beslutet att bara flyga till Norge om det var VMC väder. Bergen är branta och procedurerna blir därför komplicerade! Norska flygoperatörer kräver särskilt rutträning för vissa av flygplatserna i Norge.
Närmaste flygplatsen till Nordkap är Honningsvåg, men de har endast Jet A1 att erbjuda, så det passade inte så bra för min del. Valet blev därför att från Kiruna runda Nordkap och sedan tillbaka till Alta. Sedan skrev jag ut ett antal flygplatser på väg söderöver i Norge och avslutningsvis tillbaka in i Sverige via Östersund eller Borlänge. Vädret skulle få styra hur lång flygningen i Norge skulle bli.
Beslut
Fredagen den 5 augusti så var vi tvungna att besluta om det skulle bli tåg eller flyg upp till Kiruna. KMH mådde bra och hade 13 timmar kvar till 100h service. Med 10 h tillåtet överdrag så hade jag alltså 23 h tillgängligt för min flygning, vilket skulle räcka gott och väl. Jag räknade med ca 8-9 h upp till Alta och lika mycket tillbaka.
Vädret såg också hyffsat ut för flygningen. Det var sämre uppe i norr på lördagen, så vi valde att dela upp flygningen i två delar och besöka mina föräldrar i Söderhamn på vägen. Under veckan i Kiruna såg det tyvärr dåligt ut, men det var inget som inte kunde lösas med bra kläder. Hemresan var det svårt att sia om, vilket man bör tänka på när man ska iväg på en lång resa. Särskilt när det handlar om fjällväder som (bevisligen) är svårt att prognostisera.
Vi valde då att avboka våra tågbiljetter. Här stötte vi på det första missen i vår planering. Vår biljett var ombokningsbar, inte avbokningsbar. Jag hade trott att man kunde omboka hur som helst, men SJ kräver att ombokning ska ske till resa inom 90 dagar. Eftersom det inte går att boka en biljett hur långt som helst i förtid så kunde vi inte boka om till en resa nästa år som vi hade tänkt. Lärdom, läs alltid det finstilta på SJ hemsida!
Flygningen upp till Kiruna
Jag hade pratat med flygplatserna i Arvidsjaur och Kiruna så att det var OK att landa även om tornet skulle ha stängt samt att det skulle finnas bränsle tillgängligt. Jag försökte dessutom få tag på flygklubben i Kiruna, men när jag slutligen fick kontakt så visade det sig att de inte hade någon klubbstuga.
Min syster, som vanligtvis bor i Storbritannien, var på besök hos mina föräldrar. Så det passade bra med ett stopp i Mohed (ESUM). Jag hade pratat med en kompis, så han fixade så att jag fick hjälp med tankning av ett par medlemmar från Söderhamns Flygklubb. De har precis som oss Hjelmco som bränsleleverantör och bästa sättet att betala är med Swisch. Flygningen upp till Mohed är mycket vacker om man följer Dalälven och sedan flyger längs med Hälsingekusten. Vi hade flytvästar på oss och hade dessutom packat ner en av överlevnadspaketen som finns i LFK värmestuga (krävs för fjällflygning enligt de gamla reglerna).
Vädret var bra på hela sträckan, en del skurar, men bra sikt. När vi närmade oss Söderhamn så började det bli svårt. Längs med kusten låg det marknära moln. Fallskärmsklubben hade precis släppt ner ett antal hoppare och deras hoppkärra var på väg in för landning. Precis bortanför fältet så tornade sig ett gigantiskt Cb upp sig. Jag hade dock bra kontakt med banan och beslöt mig att gå in för en direktinflygning efter att ha pratat med hoppkärran så att alla hoppare var på backen. På kort final började det regna och när vi stod på tankningsplattan så var regnet kraftigt och det åskade i närheten av fältet. Hopparna hade också överraskats av den kraftiga regnskuren och vissa av dem kom genomblöta gående över fältet efter att ha fått löst ut skärmen i moln. Jag hade gott om bränsle så hade jag inte hunnit in till landning så hade jag kunnat vänta ett bra tag och sedan vänt tillbaka till Gävle. Men det kändes ändå mycket skönt att efter 2 h flygning vara nere på backen när det visade sig att skuren låg kvar en bra stund över fältet.
Efter en trevlig kväll hos mina föräldrar där vi bl.a. testade mitt nya brädspel ”Zombiecide” så startade vi tidigt på söndagsmorgonen. Flygningen upp till Arvidsjaur (ESNX) genomfördes i mycket fint väder. Vi flög längs med kusten upp till Örnsköldsvik och passerade bl.a. Höga Kusten bron. Sedan inåt landet. Efter 3 h flygning så var vi framme. Tornet var stängt, så det var bara att landa med egen uppsikt och leta sig fram till tankstationen. Det funkade alldeles utmärkt att tanka med vårt BP-kort. Vi gick runt och försökte få tag på någon att prata med för att låna toalett, men det var helt tomt på plattan och i hangarerna.
Det blev därför en snabb start mot Kiruna (ESNQ). Vädret var fortsatt bra och vi flög bl.a. över Porjus kraftstation. Här uppe finns bl.a. Vidsels stora skjutområde, så det gäller att ha kontakt med Sweden Control för att säkerställa att det inte är någon flygaktivitet. På vägen passerade vi dessutom Polcirkeln och jag kunde kryssa av en inteckning i LFK utbildningstecken! När vi närmade oss Kiruna så började vädret återigen att bli sämre. Det låg en ordentlig skur i närheten av fältet, men vi lyckades komma in och landa innan regnet nådde oss. Vi fick anvisningar av tornet var vi kunde parkera och tanka. Dock så visade det sig att kortautomaten var trasig vid tankanläggningen. Vi kontaktade personalen på plats, men de rekommenderade att vi i stället skulle tanka innan hemresan då automaten skulle lagas under veckan.
Flygplanet parkerades precis bredvid tankanläggningen. Det fanns gjutna förankringspunkter i asfalten på parkeringsplatsen, så det blev väl förankrat. Det kan nog behövas med tanke på de kraftiga vindar som kan uppstå i fjällvärlden.
Nu var det dags att byta om till vandringskläder och lämna allt som hade med flygningen att göra i flygplanet. Sedan fick vi hjälp av flygplatspersonalen att komma ut genom grindarna. Att landa efter att flygplatsen har stängt kan med andra ord ställa till problem!
Flygbussarna gick inte så ofta och kostade dessutom 110 kr/person. Vi valde därför ta Taxi för 350 kr till hotell Bishops Arms i Kiruna. När jag skulle betala taxin så var mitt Mastercardkort spärrat. Jag håller på och renoverar mitt hus och hade helt enkelt nått köptaket denna månad! Som tur väl var så hade jag ett till kontokort och vi hade också plockat ut en del kontanter för att klara oss på fjället. Hotellet var helt OK boende för 1100 kr per natt inklusive frukost för oss bägge.
På eftermiddagen gick vi runt i Kiruna. Man imponeras över storleken på slagghögarna vid gruvan. Gruvhålen i backen upptar samma volym. Hela staden håller också på och ska flyttas för att ge plats för utökning av gruvan.
Vandring
På måndagsmorgonen tog vi bussen till Nikkaluokta. Den kostar 135 kr/person enkel resa och gick 09.50 från busstationen ett par hundra meter från hotellet.
Det regnade när vi gick till bussen och på vägen mot Nikkaluokta så var molnen låga. Men precis som vi klev av bussen så slutade regnet!
Vi hängde på oss ryggsäckarna och började vandra iväg. De första kilometerna hade jag stora problem med min ryggsäck. Då vi hade planerat att vara ute på fjället så var den tungt packad, ca 23 kg. Till råga på allt så var den inte riktigt justerad, så mycket av tyngden hamnade på axlarna. Efter att ha ändrat på remmarnas infästning så kändes det dock betydligt bättre.
Eftersom det var högsäsong så var det många som vandrade mot Kebnekaise. Vi stötte flera gånger på en grupp fransmän som hade en egen guide.
Det som förvånade mig var att en hel del gick mycket lätt packade. Vissa t.o.m. i gymnastikskor och utan ryggsäck. Visst, det går snabbt att gå, men händer något så är man illa ute. Med mitt Telenorabonnemang så var det noll uppkoppling i fjällvärlden. Johannas Telia funkade betydligt bättre.
Efter ca 6 km så hade vi valet att ta en båt över sjön Láddjujávri. Med den så sparar man in ca 6 km vandring. Men vi tyckte att vi trots allt var där för att gå och färjan kostade dessutom 350 kr/person, så vi fortsatte längs med vandringsleden. Det hade regnat en hel del under natten, så det var sankt på många ställen och jag var glad över att vi hade bra kängor och vandringsstavar att hålla balansen med när man går runt de värsta dyhålen. Annars så är det för det mesta mycket bra träspångar utlagda över myrarna.
För oss så tog det ca 8 timmar inklusive raster för vila och mat innan vi nådde fjällhotellet ca 19.00 på kvällen. Vi var rejält trötta och det hade börjat regna igen. Vi gick därför in på hotellet och kollade om det fanns några lediga rum, men det var fullbokat. Hotellet har ca 200 sängar och det var säkert 50 tält uppsatta runt omkring hotellet, så det totala antalet vandrare i området borde vara runt 400.
Vi fick därför skynda oss på att få upp tältet och värma upp lite vatten så att vi fick lite mat i oss. Frystorkat är bra i dessa lägen! Vi köpte också rätt att nyttja servicehuset på hotellet där det fanns dusch, bastu och möjlighet att laga mat inomhus. 200 kr per person och natt fick det vara värt.
Nu fick vi börja tänka över vår planering. Det var måndag kväll och det hade tagit oss en hel dag att gå 19 km. Att gå hela sträckan på 105 km skulle därför ta minst fyra dagar till plus en dag om vi skulle få chansen att komma upp på Kebnekaise. Vädret i slutet på veckan såg inte bra ut, så det skulle dels innebära vandring i kraftigt regn och dels riskera att flygningen hem skulle påverkas. Vi valde därför att korta av vandringen till tre dagar. Eftersom vädret på tisdagen såg ut att bli dåligt så valde vi därmed också att avstå ett försök att nå toppen.
Sedan så gick vi och lade oss. 8 h vandring gör att man sover bra även fast det var kraftiga regnskurar under natten.
På tisdagen så åt vi frukost på hotellet. Vädret såg mycket bättre ut än utlovat. Men, eftersom vi var sent uppe så var det för sent att ångra oss avseende toppturen. Man ska räkna med 12-14 timmars vandring upp och ned för berget.
I stället så tog vi en kortare tur upp i Tarfaladalen. På hotellet kunde man köpa en mer detaljerad högfjällskarta över Kebnekaise. Vi kom inte ända upp till minnesmonumentet över den HKP 10 Super Puma som havererade under ett räddningsuppdrag i Tarfala år 2000. Vädret var stabilt under dagen, men toppen låg hela tiden dold i moln/dimma, så hade vi gått upp dit så hade sikten varit begränsad.
På kvällen så tog vi in på hotellet. Vi ville komma iväg så tidigt som möjligt på onsdagsmorgonen och på så sätt så kunde vi packa ihop tält och ryggsäckar redan på kvällen. Vi fick två sängar i en gemensam sovsal för 1400 kr! Dyrare än hotellet i Kiruna. Då ingick dessutom inte handdukar, sängkläder eller frukost. Dock så slapp vi betala serviceavgift för att få tillgång till dusch och bastu.
Vi passade också på att äta en trerätters middag i restaurangen. Den var mycket god och prisvärd. Med STF-rabatt betalade vi ca 300 kr/person.
På onsdagen så gick vi ner till frukosten så fort den öppnade 06.00. Allt var packat och klart för vandringen tillbaka till Nikkaluokta. Men, när vi skulle ge oss iväg så upptäckte vi till vår bedrövelse att någon hade stulit våra vandringsstavar. Till och med uppe på fjället finns det oärliga människor!
Som kompensation var vädret strålande. De som kom upp på toppen denna dag hade nog en vidunderlig utsikt över fjällvärlden. Vi hade en mycket fin vandring tillbaka till Nikkaluokta. Min packning hade jag lättat till ca 18 kg + vatten och det kändes mycket mer lätthanterligt. Bussen från Nikkaluokta till Kiruna avgår varje dag 16.50, så vi hade gott om tid på oss och slapp att jäkta. Till slut var vi i varje fall framme och kunde sätta oss ner mot en solvarm vägg och ta en välförtjänt kopp kaffe.
Under hela vandringen så var jag förvånad hur frekvent helikoptertrafiken var över fjället. Men som personalen på hotellet sade, allt som ska dit måste antingen tas dit med skoter på vintern eller med helikopter på sommaren. Fler än 200 gäster bor på hotellet och alla vill ha minst ett mål mat och frukost per dag. Varje dag bakar de 1000 färska bröd till frukost och lunchpaket. Detta förklarar också de höga priserna! Sedan är det nog en och annan vandrare som måste flygas ner från fjället varje år…
Flygning tillbaka från Kiruna
På torsdagen så var vädret mycket dåligt runt Kiruna. Det var prognostiserat måttlig isbildning från 4000 ft upp till FL140. Dessutom låg det insprängda Cb:n. Temperaturen på marken var ca 6 grader och det regnade. Jag ringde vädercentralen på Arlanda och bad om goda råd. De var dock pessimistiska och vi sköt upp den planerade starttiden från 10.00 till 12.00 till 13.00 och slutligen 15.00 lokal tid. Hela tiden så satt jag och tittade på radarbilderna för att se hur skurarna låg.
Att åka norrut till Nordkap var bara att glömma. Då hade vi åkt rakt in i det värsta vädret. Planen blev därför att så fort skurarna lättade att dra oss söderut. Vi valde också att inte tanka upp mer då jag ville ha bästa prestanda i starten. För en SID – Standard Instrument Departure från Kiruna så kräva minst 500 ft/minut i stigningsprestanda.
Vi startade bana 03 och gick ut enligt ”VAGAS THREE BRAVO DEPARTURE (VAGAS 3B) Straight ahead to 2800 ft. Turn right to track 205° to intercept KRA R-182 and proceed to VAGAS.”
När vi väl kom upp i moln så insåg vi att skurarna inte var så täta söderöver. Dock så var det rejäl turbulens när vi gick in i skurarna. Jag höll hela tiden koll på termometern och vingframkanterna, men vi höll oss strax över nollan och fick ingen isuppbyggnad. Det kändes ändå skönt när vi kom ur de värsta skurarna och fick syn på marken under oss igen.
Efter 3 h flygning så nådde vi Örnsköldsvik (ESNO). Där fick vi en mycket bra mottagning av markpersonalen som hjälpte oss att tanka och sedan tog manuell kortbetalning. Att landa här och tanka när flygplatsen inte är öppen är med andra ord omöjligt.
Sedan blev vi insläppta i terminalen för att få en chans till ett snabbt toalettbesök innan vi startade igen för att undvika en kraftig regnskur som var på väg in mot fältet. Vi valde även på hemresan att stanna i Mohed och sova över hos mina föräldrar. Även denna gång låg det en kraftig regnskur i närheten av fältet, men vi slapp bli blöta.
På fredagen så startade vi innan lunch då vädret nere i Linköping såg ut att bli sämre fram emot kvällen. Även denna gång valde vi att följa kusten och Dalälven. Strax efter 13.00 så landade vi återigen på Saabfältet. Skönt att vara hemma igen!
Sammanfattning
Totalt blev det fyra dagars flygning och tre dagars vandring. Vi flög totalt ca 13,5 h och färdades ca 1200 nm. Vi vandrade i ca 20 h och färdades ca 50 km.
Vi nådde inget av våra utsatta mål. Delvis på grund av vädret, men delvis också på grund av att planen var lite för optimistisk. Men trots detta så hade vi en fantastisk resa med fin flygning och vandring!
Vi har beslutat oss för att göra ett nytt försök att nå toppen nästa år. Då planerar vi att åka tåg upp (boka om de biljetter vi redan köpt) och ta helikopter till Kebnekaise Fjällstation. Det kostar 850 kr för vuxna och 500 kr för barn med Kallax Flyg. En kul resa för oss flygnördar. Sedan klättrar vi upp på Kebnekaise och vandrar tillbaka.
Norgeresa ska det också bli, men då gör vi det separat från vandringen så blir det lättare att planera med tanke på väder m.m.
Lärdomar
- Planering är bra, men att kunna anpassa sig efter det aktuella läget är bättre.
- Lita inte på meteorologen i fjällvärlden! Inte ens prognosen dagen innan stämmer.
- IR certifikat garanterar inte att man kan flyga i alla väder eller vid alla tidpunkter! Flygplatserna har begränsat öppettid och är de stängda går det enbart att göra motsvarande inflygningar som är OK för Enroute IR mot lägsta sektorhöjd. Dessutom i norr så kan det vara isbildning även på lägre höjder under sommaren. Bergen gör att lägsta flyghöjd IFR hamnar på 4-5000 ft. Kom ihåg att i fjällmiljö ska man räkna med 2000 ft separation från marken för att ta hänsyn till felaktig presentation på höjdmätaren och eventuella effekter av lävågor.
- Det går att landa på en flygplats där tornet har stängt, men kolla så att du kommer ut från fältet.
- Det blir mycket packning! Två personer var lagom i en PA-28 ”Cadet”. Då kan man dessutom lägga de tunga ryggsäckarna i baksätet.
- Tillgängligheten på AVGAS är dålig, särskilt på helgerna. Ring och kolla att det verkligen går att tanka!
- Se till att ha alternativa betalningsmedel.
- Vill du ha garanterat boende på Kebnekaise Fjällstation så måste du boka i förväg. Det är alltid mer eller mindre fullbokat denna tid på året.
- Bli medlem i STF. Det betalar sig på en gång med rabatt på boende och mat.
- Även i fjällen finns det oärliga människor. Håll koll på din utrustning.
- Mobiltelefontäckningen är usel på fjället. Lita inte på att du kan ringa efter hjälp, utan ta med det du behöver för att överleva och hantera mindre skador. Jag hade med mig en handburen flygradio i flygplanet som nog funkar betydligt bättre än mobiltelefon om man vill ha hjälp.
Sammanfattningsvis en bra flygsommar. Från Heringsdorf i söder till Kiruna och Kebnekaise i norr!
P.S: För de som undrar så finns det ett Pokestop på Kebnekaise fjällstation. Kan kanske motivera barnen att hänga på?
Uppdaterad 17-12-30, 19:57
Vi kom som sagt var inte upp på toppen sommaren 2016. Men skam den som ger sig. Vi gjorde ett nytt försök sommaren 2017. Den här gången valde vi att åka tåg upp till Kiruna för att inte behöva avbryta för att passa flygvädret för hemresan.
Vi valde att gå med guide för att kunna vandra över glaciären och sedan klättra de sista 100 metrarna till toppen. Den 24 juli 2017 så kom vi äntligen upp! Även 2017 så var sydtoppen Kebnekaises och Sveriges högsta punkt. Men med glaciärsmältningen så är risken stor att nordtoppen kommer att gå förbi om några år och då blir det tuffare att nå Sveriges topp.
Veckan som varit har det varit full aktivitet för LFK. I början av veckan så var det förberedelser som t.ex. dekorera våra flygplan med klubbnamnet. ”Linköpings Flygklubb” på ena sidan och ”Linköping Flying Club” på den andra. På så sätt så får vi lite gratisreklam när våra flygplan åker runt i världen.
På torsdagen och fredagen hade vi en monter på Luftförsvarsdagarna på Malmen där vi gjorde reklam för våra utbildningar. Framför allt var förhoppningen att vi kunde få Flygvapnets Flygskola på Malmen att bli intresserad av vår LAPL/PPL-teori samt att vi kunde få företag inom flygbranschen att bli intresserade av vår flygtekniska översiktsutbildning och UAV/UAS-operatörsutbildning. Vår monter hade fått ett mycket bra läge. Precis bredvid bordet där de finaste gästerna åt lunch, så vi hade ”nästan” besök av Kungen, ÖB och Chefen för Flygvapnet!
På torsdagseftermiddagen så transporterade vi SE-MEB och SE-KIT till Malmen då de skulle stå i Linköpings Aeronauters samt FFK montrar på flygdagarna. Det uppstod en viss förvirring då den plats som vi fått utpekad visade sig vara till för rörlig klargöring av Viggen. Så i stället så hamnade vi precis bredvid FFK. För att komma dit var vi tvungna att bogsera våra flygplan igenom en 9 m bred grind. Inte helt enkelt med en DA-20 som har en spännvidd på 10,9 m. Men efter ett visst trixande så kom vi igenom grinden. Då uppstod problem nummer två och det var att vägen till uppställningsplatsen var kantad av träd. Men, med några centimeters marginal så lyckades vi ta oss förbi hindren och ställa upp våra flygplan. Förutom LFK:s två flygplan så hade LFKS ett segelflygplan uppställt och EAA representerades av Thorleif Gustavssons RV-6. På veteranflygsplattan så visade dessutom MVFK upp SE-MEK och SE-LLM, de två Bulldogar som i vanliga fall står i vår hangar.
På fredagskvällen så började det dyka upp gäster som kom både land- och luftvägen. I klubbhuset skulle ca 25 ungdomar från FFK Young Pilots sova över. Våra tre gästrum var bokade sedan länge så ett antal gäster sov även på golvet i hangaren. LFK serverade hamburgare och öl till alla gäster. Det blev en fin kväll med en strålande solnedgång över Linköping.
På Malmen så visade vi upp våra flygplan och vårt kursutbud. Det dök upp ett antal intresserade personer som önskade testa våra pröva-på-flygningar och även komma till uppstartsmötet för vår LAPL/PPL-kurs. Förhoppningsvis så kommer det att resultera i en fullsatt LAPL/PPL-kurs. Det dök även upp ett antal personer som hade flygcertifikat, men önskade att bli medlem i LFK eller bara flyga in sig på DA-20. Blåsten innebar att vi inte kunde ha tältet så öppet som vi önskade och det var också svårt att ställa ut vår affisch med reklam för att pröva på att bli pilot.
Den svåra blåsten ledde också till att ett antal flygmoment fick ställas in, bl.a. Spitfire, SK 16 och Tiger Moth. Men trots detta så blev det en fin flyguppvisning med massor av besökare, bedömt 80.000! För min del så var givetvis AJS 37 Viggen det trevligaste att se. Gripen gjorde som vanligt en mycket fin uppvisning, men jag blev även imponerad av F-18 som gjorde en mycket brant roterande manöver med hög anfallsvinkel som fick i varje fall mig att först tro att de hamnat i en inverterad superstall eller spinn. Att sedan Michael Carlsson vågade flyga med sin lilla Tummelisa, som i det närmaste stod still i motvinden, var mycket imponerande.
På lördagskvällen så arrangerade vi en hangarfest. Maten fick vi från restaurang Skyline på flygplatsen. Som vanligt funkade det mycket bra och vi fick även låna bord och bänkar av dem. Ca 80 gäster deltog i hangarfesten och Young Pilots hade en trevlig kväll i vårt klubbhus.
