Flygtidskurvan vände efter att ha haft en negativ trend under flera år. Slutresultatet blev 1547 h. Långt ifrån rekordåren, men ett fall framåt jämfört med 2014 och 2015.
Ännu mer glädjande var att antalet examinerade elever också ökat. Fram till årsmötet i höstas hade skolan examinerat två LAPL, fem PPL, tre IR och två EIR certifikat. Fler har examinerats efter årsmötet. Dessutom hade sex elever gått EK!
Dessutom har vi haft en hel del klubbaktiviteter med höjdpunkter som islandning, klubbresan till Punemünde och vår Fly-In i samband med flygdagarna på Malmen. I samband med detta har det ätits en hel del Bullens Pilsnerkorv och grillats ett antal hamburgare. Klubbhuset börjar sakta men säkert att bli det vi önskat oss. Vem vet, snart kanske vi även börjar skaffa nya flygplan!
I slutet av 2013 när vi fick reda på att vi inte längre kunde vara kvar på det gamla klubbhusområdet så kändes det som att LFK inte skulle överleva som klubb. Men idag, tre år senare, så är läget mycket annorlunda. Det är tack vare klubbmedlemmarnas insatser som vi lyckats och förhoppningsvis så har detta skapat en klubbanda som kommer att hålla i sig många år framöver. Nu kan vi fokusera oss på det vi vill göra, nämligen att flyga!
Uppdaterad 17-03-01
Nu är ”Kontakten 2016” utgiven där större delen av förra årets händelser finns med.
Löven börjar gulna och den fina flygsommaren är snart över. Då är det som vanligt dags för LFK höstmöte. Förra onsdagen så genomfördes detta i vårt klubbhus med ett trettiotal medlemmar på plats. På agendan stod bl.a. val av ny styrelse för 2017 samt utdelning av utmärkelser till medlemmar som genomgått utbildningar under året eller klarat av någon av utmaningarna enligt LFK utbildningstecken.
Mötet inleddes med en sammanfattning av status i klubben. Klubbhuset börjar snart nå sin fulla potential. Uthyrningsrummen är färdiga och har nyttjats en hel del under året. Simulatorn har provkörts. Tack vare donationer från Erik Bratts och Olle Espings familjer så har klubbiblioteket fått fina tillskott och är nu döpt till ”Bratts bibliotek”. Dessutom har vi tack vare Saab äntligen fått en vindstrut vid sidan om taxibanan ut till fältet!
Sedan förra höstmötet så har sex medlemmar flugit EK, Naqib Hamed, Karl-Gustav Karlsson, Erik Gunneland-Dahlbäck, Daniel Öberg, Karin Nyström och Gunnar Nilsson. De fick därmed LFK Pilotvinge. Två medlemmar har tagit LAPL certifikat, Naqib Hamed och Karl-Gustav Karlsson. Fem medlemmar har tagit PPL certifikat, Erik Gunneland-Dahlbäck, Daniel Öberg, Michael Olsson, Marcus Wandt och Dan Lundin. Dessa får LFK utbildningsmärke med en resp. två vingar. Stort grattis till er alla!
Valet av styrelse för 2017 var odramatiskt då den nuvarande styrelsen fick förtroendet att sitta kvar även nästa år.
En liten udda händelse under året var när klubben fick följande mail med en förfrågan om PPR, d.v.s. tillstånd att landa på Saabfältet:
Hello, I am writing to ask if it would be possible to land and refuel 2 RAF Typhoons at Linkoping airbase on 1 Sep 16. The aircraft will be transiting from Amari airbase in Estonia and, after refuelling, will return home to RAF Lossiemouth. We would land at approximately 0830Z and would depart again at 1130Z. Please could you let me know if this is possible. Regards, Dave Yule Flt Lt II(AC) Sqn
Kul! Men eftersom klubben bara kan erbjuda AVGAS och en Typhoon är en smula tyngre än de flygplan vi har mandat att erbjuda PPR för så fick förfrågan gå till flygplatsen som kunde ställa upp.
Efter det ordinarie höstmötet så hölls ett antal diskussioner, bl.a. om vägen framåt för vår flygplansflotta.
Flygplansflottan har sakta börjat uppgraderas under året. SE-KIT och SE-IUD har nu bägge två Mode S transponder. Klubben har tillgång till en inhyrd PA-28 Arrow som medlemmarna kan få hyra även längre perioder för långresor. SE-IUD och SE-KIT kommer eventuellt att uppgraderas med WAAS kompatibelt navigeringssystem för att vara certifierad för GPS-baserade inflygningar, något som kommer att komma även på Saabfältet.
Det positiva är att klubben trots allt har god ekonomi då det flugits ordentligt under året. Det innebär att det börjar bli dags att titta över marknaden efter bra ersättare till våra PA-28:or. För att klara av en affär så krävs det dock att LFK lyckas få till ett banklån alternativt att det finns intresse hos medlemmar att stötta med medlemslån.
Veckan som varit har det varit full aktivitet för LFK. I början av veckan så var det förberedelser som t.ex. dekorera våra flygplan med klubbnamnet. ”Linköpings Flygklubb” på ena sidan och ”Linköping Flying Club” på den andra. På så sätt så får vi lite gratisreklam när våra flygplan åker runt i världen.
Sedan var det inköp av mat och dryck så att helgens gäster inte skulle gå hungriga eller törstiga från våra bord. Många hamburgare blev det…
På torsdagen och fredagen hade vi en monter på Luftförsvarsdagarna på Malmen där vi gjorde reklam för våra utbildningar. Framför allt var förhoppningen att vi kunde få Flygvapnets Flygskola på Malmen att bli intresserad av vår LAPL/PPL-teori samt att vi kunde få företag inom flygbranschen att bli intresserade av vår flygtekniska översiktsutbildning och UAV/UAS-operatörsutbildning. Vår monter hade fått ett mycket bra läge. Precis bredvid bordet där de finaste gästerna åt lunch, så vi hade ”nästan” besök av Kungen, ÖB och Chefen för Flygvapnet!
På torsdagseftermiddagen så transporterade vi SE-MEB och SE-KIT till Malmen då de skulle stå i Linköpings Aeronauters samt FFK montrar på flygdagarna. Det uppstod en viss förvirring då den plats som vi fått utpekad visade sig vara till för rörlig klargöring av Viggen. Så i stället så hamnade vi precis bredvid FFK. För att komma dit var vi tvungna att bogsera våra flygplan igenom en 9 m bred grind. Inte helt enkelt med en DA-20 som har en spännvidd på 10,9 m. Men efter ett visst trixande så kom vi igenom grinden. Då uppstod problem nummer två och det var att vägen till uppställningsplatsen var kantad av träd. Men, med några centimeters marginal så lyckades vi ta oss förbi hindren och ställa upp våra flygplan. Förutom LFK:s två flygplan så hade LFKS ett segelflygplan uppställt och EAA representerades av Thorleif Gustavssons RV-6. På veteranflygsplattan så visade dessutom MVFK upp SE-MEK och SE-LLM, de två Bulldogar som i vanliga fall står i vår hangar.
På fredagskvällen så började det dyka upp gäster som kom både land- och luftvägen. I klubbhuset skulle ca 25 ungdomar från FFK Young Pilots sova över. Våra tre gästrum var bokade sedan länge så ett antal gäster sov även på golvet i hangaren. LFK serverade hamburgare och öl till alla gäster. Det blev en fin kväll med en strålande solnedgång över Linköping.
Samtidigt så pågick på Malmen uppmontering av ett tält som Kjell Franzen på EAA ordnat fram. Där byggde LFK, LFSK, LuFF och EAA upp varsin monter. Eftersom prognosen inför lördagen pekade på kraftiga vindar så såg vi till att förankra tältet och flygplanen ordentligt innan vi åkte tillbaka till klubbhuset för att ta en hamburgare med de tillresta gästerna.
På lördagen så började det dyka upp gäster. Massor av gäster! Trots blåsten så stod det som mest ca 45 flygplan på plattan utanför klubbhuset. Nicke serverade frukost till de besökare som sovit över i klubbhus och hangar. Vi hade anordnat med en minibuss som Per Wernholm nyttjade för att transportera flygdagsbesökare ned till Linköpings centrum där de kunde hoppa på gratisbussarna till Malmen. Vi hade från början funderingar på att köra gästerna ända till Malmen, men kom fram till att risken för att fastna i bilköerna var för stor.
På Malmen så visade vi upp våra flygplan och vårt kursutbud. Det dök upp ett antal intresserade personer som önskade testa våra pröva-på-flygningar och även komma till uppstartsmötet för vår LAPL/PPL-kurs. Förhoppningsvis så kommer det att resultera i en fullsatt LAPL/PPL-kurs. Det dök även upp ett antal personer som hade flygcertifikat, men önskade att bli medlem i LFK eller bara flyga in sig på DA-20. Blåsten innebar att vi inte kunde ha tältet så öppet som vi önskade och det var också svårt att ställa ut vår affisch med reklam för att pröva på att bli pilot.
Den svåra blåsten ledde också till att ett antal flygmoment fick ställas in, bl.a. Spitfire, SK 16 och Tiger Moth. Men trots detta så blev det en fin flyguppvisning med massor av besökare, bedömt 80.000! För min del så var givetvis AJS 37 Viggen det trevligaste att se. Gripen gjorde som vanligt en mycket fin uppvisning, men jag blev även imponerad av F-18 som gjorde en mycket brant roterande manöver med hög anfallsvinkel som fick i varje fall mig att först tro att de hamnat i en inverterad superstall eller spinn. Att sedan Michael Carlsson vågade flyga med sin lilla Tummelisa, som i det närmaste stod still i motvinden, var mycket imponerande.
På lördagskvällen så arrangerade vi en hangarfest. Maten fick vi från restaurang Skyline på flygplatsen. Som vanligt funkade det mycket bra och vi fick även låna bord och bänkar av dem. Ca 80 gäster deltog i hangarfesten och Young Pilots hade en trevlig kväll i vårt klubbhus.
På söndagen så deltog ett par medlemmar i arbetet med att städa upp efter hangarfesten. De prognostiserade regnskurarna innebar att det inte dök upp så många nya gäster och de flesta av flygplanen som landat på fredagen eller lördagen drog hemåt.
På Malmen så fortsatte vi att visa upp klubbens flygplan och göra reklam för våra aktiviteter. Vädret på söndagen innebar en del regnskurar, men det var inte längre lika blåsigt, så en hel del av de flygplan som inte kunde visas upp på lördagen fick möjlighet att flyga denna dag. Antalet besökare var betydligt mindre, bedömt 40.000. När gästerna började dra sig hemåt så började vi riva tältet och genomförde en ny förflyttningsövning för att få ut flygplanen genom den trånga grinden. Till slut så fick vi klartecken att starta resan tillbaka till Saabfältet. Det var i sista sekunden då Malmentornet skulle stänga. Precis när vi fått in alla flygplanen i hangaren så öppnade himlen sig med en rejäl regnskur.
Att arrangera en Fly-In är kanonkul. Vi fick mycket positiv feedback från våra gäster som ansåg att Linköping var ett av de trevligaste ställena att resa till och att våra lokaler var utmärkta! FFK Young Pilots funderar på att starta upp en Östergötlandsavdelning, vilket kan vara mycket intressant för LFK egna ungdomsutbildning att knyta kontakter med.
Ett stort tack till de medlemmar som ställde upp på vår Fly-In, Luftförsvarsdagarna och Flygvapnets 90-års Flygdagar. Utan er så hade vi inte lyckats!
Nästa år fyller Saab 80 år. Vad som är inplanerat till dess är fortfarande oklart, men Gripen E och T/X kommer att flyga under det närmaste året och dessutom har Saab beslutat att ta över huvudansvaret för Swedish Air Force Historic Flight och lovat att även Lansen och SK 37 ska finnas med på listan över veteranflygplan som flyger över Sverige och detta stöd ska gälla minst fram till Flygvapnet fyller 100 år 2026. Massor av möjliga flygplan att ha med på en Saabflygdag med andra ord.
Förhoppningsvis så kommer Saab:s 80-årsfirande att hållas på Saabfältet och då kanske det finns möjlighet för oss flygklubbar att ha en Fly-In och ta emot gäster som kommer med egna flygplan.
Det var länge sedan LFK anordnade en klubbgemensam långflygning. Klubbflytten har tagit mycket kapacitet de senaste två åren. Men nu börjar det bli tid över för att koncentrera verksamheten på det som är viktigt, d.v.s. att flyga! På årsmötet så tog klubbstyrelsen upp ämnet och frågade om det fanns några som var intresserade av att hänga med. Ett tiotal medlemmar uttryckte intresse för att åka ut på en långresa.
Till slut så skulle det bli följande flygplan och klubbmedlemmar som deltog i resan:
SE-IUD (Piper PA-28): Nils-Erik Peterson, Peter Curwen och Björn Mårtensson.
SE-KIT (Piper PA-28): Thomas Lilja, Thomas Hylander och Anders Wallerman.
SE-MEB (Diamond DA-20): Mattias Kastman och Björn Rystedt.
SE-XYB (Vans RV-6): Thorleif Gustavsson med fru.
Planering
Ett första planeringsmöte hölls och där beslutades det att resan skulle gå till Peenemünde. Avståndet är lagom långt för en PA-28, som når dit utan mellanlandning för tankning och raketmuseet passar väl för oss flygnördar.
Möjligheten att få tag på landningskort skiljer sig lite från land till land. De danska landningskorten var lika enkla att få tag på som de svenska då de finns officiellt på danska luftfartsmyndigheternas hemsida. De tyska landningskorten finns att köpa via bl.a. Skydemon. Om man ofta åker ner till Tyskland så är detta en klok investering. Nu lyckades Nicke få tag på landningskort både för Peenemünde, Heringsdorf och Rügen.
Vi köpte ICAO-kartor över Rostock-området i Tyskland samt Danmark. Dessa kartor är i 500.000-del, men är mycket bra. På kartan står frekvenser för flygplatser och när man ska byta från en trafikledning till en annan. Personligen så föredrar jag dessa framför de usla dubbelsidiga TMA-kartorna från KSAB. Dock så kan jag rekommendera de nya kulspetspennorna som säljs på KSAB. De går utmärkt att använda på icke plastade kartor, fäster bra och går att sudda bort efter ett par dagar utan att lämna spår på kartan.
Jag använder Skydemon som planeringsprogram. När väl planeringen är gjord så för jag över den på papperskarta som back-up. Inom kort ska KSAB Svenska Flygfält finnas att köpa direkt för användning i Skydemon. Detta ser jag fram emot då jag för tillfället sagt upp min prenumeration på Svenska Flygfält då pärmen är tjock och tung att ta med på flygning och den app som finns är för dålig.
Veckan innan flygningen så samlades vi allihopa för att säkerställa att framför allt vädret var OK på rutten samt synka våra navigeringsberäkningar och se till att alla hade aktuella landningskort m.m. Turen var med oss och det skulle vara CAVOK i hela Norden under helgen. Det var först på tisdagen efter att vi kommit hem som lite sämre väder med åska och regnskurar skulle dra in över Sverige.
Ljungby (ESMG)
För oss som åkte i DA-20 så var resan till Peenemünde lite väl lång. Dels så blir det på gränsen rent bränslemässigt om vi skulle ha 45 minuter bränslereserv, men framför allt så ville vi sträcka på benen och byta pilot då det är lite trängre i en DA-20 jämfört med PA-28. Att resa två personer i en DA-20 blir en smula trångt i kabinen. Särskilt eftersom vi tagit med oss tält för att kunna övernatta på Arnholt. Valet på nedresan blev därför att mellanlanda för att tanka i Ljungby Feringe.
Jag hade kontaktat klubben för PPR enligt information på deras hemsida och fått rådet att gå över till segelflygarna på andra sidan av fältet. De har ett mycket stor klubbhus och var mycket hjälpsamma. Vi fick skjuts i deras fältbil fram och tillbaka när vi tankade. Det ska gå att betala med kort, men de hade problem med kortanläggningen, så vi betalade kontant. Efter tankningen så hoppade vi in i vår DA-20 igen för navigeringen ner till Peenemünde. Vädret var strålande, så vi kunde utan problem stiga till FL95 när vi passerade över Östersjön. Trafikledaren på Bremen Information hade en intressant engelsk dialekt. Tankarna gick till reklamsketchen ”What are you sinking about…”.
Peenemünde (EDCP)
Peenemünde flygfält har sedan andra världskriget använts av de Östtyska luftstridskrafterna och det fanns fortfarande spår av deras användning i form av bunkrar där flygplanen stod förvarade samt ett gammalt vrak i närheten av tornet. En NOTAM hade förvarnat oss om att halva fältet var avstängt då man höll på och reparerade ytbeläggningen. Även på taxibanorna och plattan så var det en hel del ojämnheter mellan betongplattorna. Det finns en hel del djurliv i området och tornpersonalen berättade att man ofta hade hjortar, räv och vildsvin på banan.
Landningsavgifterna betalades kontant vid varje start i tornet. Landningsavgiften var beroende på flygplansvikten. DA-20 blev därför något billigare. 15 Euro i stället för 18. Vid hemresan så ville vi åka lite tidigare än den ordinarie öppettiden 10.00 och fick därför betala 50% i tillägg. Hade vi startat ännu tidigare hade det tillkommit 30 Euro i tillägg då man måste skicka personal till tornet.
Bränslet kunde betalas med kort, men det tillkom en administrativ avgift på 10-15 Euro! Det gick att betala med ett tyskt betalkort, men det hade givetvis inte vi svenskar. Det gick även att betala kontant, men vi hade inte plockat ut tillräckligt med Euro.
Personalen som jobbade på Peenemünde var mycket bra. En delförklaring var säkert att de förutom att vara flygledare även var piloter och turades om att köra rundflygning med gäster eller att sitta i tornet. Något att ta efter även i Sverige för små flygplatser?
På flygplatsen blev vi mött av personal från hotellet som för 6 Euro skjutsade oss från flygplatsen. Det är dock inte så långt att gå (ca 2 km), så resten av dagarna så gick vi mellan hotellet och flygplatsen. Hotellet ”Halbinsel Resort” låg precis bredvid raketmuseumet. Vi betalade ca 750 kr för två nätters boende och rummen var bra med eget kök. Hotellet låg vid en hamn med en samling f.d. östtyska fartyg (bl.a. en ”Tarantul”) som låg vid kaj som flytande museum och ett antal segelfartyg som låg på land och användes som boende eller restauranger. Ett par av de gamla fartygen var till salu om någon är intresserad av en gammal rysk robotbåt att glida runt med i St Annas skärgård?
På fredagen så gick vi direkt efter incheckningen på hotellet ner till staden Peenemunde där vi givetvis startade vår tysklandsvistelse med en Wienerschnitzel och ett glas öl. Mätta och belåtna drog vi sedan vidare till raketmuseumet. Av själva raketbasen finns det inga spår kvar då den bombades under kriget. Museet ligger numera i den gamla kraftstationen som försörjde basen med el. Det är mycket intressant att gå omkring och titta på utställningen. Tyskarnas raketforskning var oerhört långt före alla andra länder vid denna tidpunkt och efter kriget så blev det huggsexa mellan USA, Sovjetunionen, Frankrike och Storbritannien att komma över deras teknik. USA fick tag på chefsingenjören Werner von Braun och Sovjetunionen fick tag på mycket material då basen hamnat inom deras intressesfär efter kriget. Resten är historia. Ryssarna kom först ut i rymden, men USA vann till slut och kom till månen. Se dokumentär längst ner i detta inlägg.
Det mest intressanta var givetvis fullskalemodellerna av V-1 och V-2 som fanns utanför museet. Men även för mig framkom det helt nya fakta som t.ex. att man testat att skjuta V-2 från ubåt under vatten! Tänk om denna teknik blivit klar under andra världskriget! Då hade även USA kunnat fått utstå en Blitzen.
Det mesta på museet fanns beskrivet på engelska. Det finns även audioguider på flera språk, inklusive svenska, att hyra. Dock så var det mesta i deras shop på tyska. Lite synd då många böcker verkade intressanta.
Efter raketmuseet så tog vi en glass i hamnen. Den är under kraftig renovering med bl.a. nya strandpromenader. Gamla Östtyskland håller sakta men säkert på att nå samma nivå som resten av Tyskland. Med tanke på de fina badstränderna i området så kommer priserna att stiga. I hamnen låg också en gammal rysk museiubåt (U-461 av ”Juliettklass”) som en del av oss passade på att besöka. Jag var för trött efter en lång dag och gick i stället och duschade och planerade morgondagens flygning. På kvällen gick vi till en restaurang i hamnen som specialiserat sig på sill av alla de slag. De flesta av oss valde dock gulaschsoppa och en öl.
Heringsdorf (EDAH)
På lördagen så delades gruppen upp. Tre besättningar med flygplan valde att åka till Heringsdorf och Thorleif med fru valde att åka till badstranden i Rügen. Vi flög dit i tregrupp och visade upp oss för badarna på de långa stränderna.
En intressant detalj med Heringsdorf är att halva kontrollzonen ligger i Polen! Det gäller därför att inte navigera allt för mycket fel om man flyger utan färdplan. Ligger man under instrumentinflygning till Heringsdorf så är det dock OK att ledas in över polskt luftrum.
På besöksparkeringen var det, precis som de flesta ställen vi besökte på resan, fullt med privatflygplan. Det känns verkligen som privatflyget lever i Tyskland. En klar skillnad mot Sverige där de höga avgifterna och stängda flygplatserna lett till dagens situation där många klubbar mer eller mindre slåss för sin överlevnad. Vad är det man gör i Tyskland som skiljer sig från Sverige?
Huvudmålet i Heringsdorf var Hangar 10. Det är ett flygande flygmuseum där man renoverar veteranflygplan till flygande skick. När vi var på väg ut till flygplatsen i Penemunde inför resan till Heringsdorf så blev vi överflugna av en P-51 Mustang. Det var ägaren till Hangar 10, allmänt känd som ”The Owner” som tog ut henne på en flygtur. Man kan också betala en slant för att få flyga med i något av flygplanen. När vi var där fanns det en DA-40, en PA-18 Cub och en Boeing Stearman som det gick att åka med i. Tyvärr ingen Jungmann, annars så hade jag givetvis nappat på att få en flygtur eftersom vårt flygplan inte blir luftvärdigt detta år. Tidigare har det funnits en tvåsitsig Spitfire som de med stor plånbok kunde få sig en tur i.
Flygplanen var i utmärkt skick och det fanns en hel del att titta på. Messerschmitt Bf 109 G-14 och Bf 108 ”Taifun” (Taifunen var helt nyrenoverad, men Bf 109:an var ännu inte luftvärdig), Spitfire Mk IX, Yak 9, P-51 Mustang, Bücker Jungmann m.m. De har även en tvåsitsig Bf 109 G-12 som snart är luftvärdig. Den fanns dock inte i utställningshallen.
I anslutning till museet fanns det en restaurang. Vi tog oss där givetvis ännu en Schnitzel! Restaurangen har utsikt över flygfältet och det var full aktivitet. Under tiden vi satt där landade tre kommersiella flygplan (trafiken verkar vara fokuserad till sommaren) och ett antal privatflyg.
På hemresan från Heringsdorf så tog jag och Mattias en liten avstickare och flög över Prora som ligger i Rügenbukten. Det är en gigantisk hotellanläggning som skapades av nazisterna före andra världskriget. Den har stått tom i många år, men nu håller den på och renoveras och lägenheterna i närheten av stranden säljs för stora summor.
På lördagskvällen så tog vi tåget från Peenemünde till Karlshagen. Det dök aldrig upp någon som ville ha betalt, så vi åkte gratis! Under kriget så var det i Karlshagen som personalen som tjänstgjorde på robotbasen bodde. Här är det gott om restauranger och stranden är milslång. Vi hade ätit tillräckligt med Schnitzel denna dag, så i stället valde de flesta av oss något annat. Själv så åt jag en god Pasta Carbonara. Givetvis med en tysk öl!
Rügen (EDCG)
På söndagens hemresa från Penemünde så valde vi lite olika vägar, men alla valde att åka via Rügen. Vi som åkte DA-20 valde dessutom att åka lite tidigare då vi beslöt att flyga till Anholt och sova över innan vi fortsatte till Linköping på måndag.
Rügens flygfält är mycket välskött. Även här fanns det gott om privatflygplan runt omkring på fältet. Flygplatsen öppnar 09.00 och caféet 10.00. Landningsavgiften på endast sex Euro betalades vid landningen inne på flygplatsen. Det var en hel del aktiviteter med tandemhoppning i fallskärm runt fältet. Vi tog en frukost med en stor omelett, bröd, juice och kaffe på caféet och tittade på flygplan som landade och startade.
Precis när vi lämnade Rügen så kom SE-IUD och SE-KIT dit för landning. De avsåg att äta lunch och vi sade hej till dem på radion innan vi drog vidare till Bornholm.
Bornholm Rönne (EKRN)
Inflygningen till Bornholm var intressant. Det låg ett norskt flygplan strax före oss på samma kurs och ungefär samma avstånd och Bornholms flygplats har ingen radar så man måste själv tala om hur långt man har kvar till flygplatsen! Vi lyckades till slut få syn på den norska kärran som tagit en liten sightseeing över staden Bornholm.
Landningsavgiften på 60 danska kronor betalades på flygplatsen i briefingrummet. Där fanns även en dator med Internet tillgängligt. Man fick ringa till tornet som skickade en fax med avgift. Sedan fanns det en kortläsare som man kunde nyttja för att betala avgiften. Vid utpassage till parkeringen så fick man visa upp kvittot på att man betalat. Smidigt och bra!
Efter vi betalt landningsavgiften så tog vi bussen ner till staden för att sträcka på benen och ta en glass. Danska pengar gick att plocka ut i en bankomat på flygplatsen. Bussresan kostade ca 25 danska kronor per person och resa och det tog ca 15 minuter att komma från flygplatsen ner till centrum. Bussarna går en gång i timmen. Man får dock fråga sig runt för att få koll på vilken busshållplats som gäller vid resan tillbaka till flygplatsen.
Precis när vi taxade ut så kom SE-KIT in på parkeringen. De hade hunnit äta lunch i Rügen och nu kommit ikapp oss under tiden vi vandrade omkring i Bornholm. SE-IUD landade inte på Bornholm, utan gick direkt tillbaka till Linköping. Vi hörde dem dock på Sweden Control efter vi startat från Bornholm med riktning mot Sverige och Eslöv.
Eslöv (ESME)
Efter landning på Eslöv så mötte vi Thorleif med SE-XYB. De hade tänkt hälsa på EAA-gänget där, men ingen var på plats. Klubbhuset var även det tomt och låst, men vi lyckades få hjälp av ett par klubbmedlemmar med att tanka. Vi stod i valet och kvalet att landa tungt på Arnholt eller vänta med att tanka i Varberg. Varberg tar dock inte kort för att betala tankning med och därför så blev det tankning i Eslöv.
Jag och Mattias promenerade sedan iväg till en McDonalds restaurang som ligger i närheten av fältet för att få i oss en bit mat. Sedan bar det vidare till Höganäs för lite fika.
Höganäs (ESMH)
På Höganäs så var det full aktivitet. Strax efter att vi landat så dök det upp fyra tyska flygplan, bl.a. En Dornier Do 27, en Piaggio/Focke Wulf 149 och en Messerschmitt Bf 108. De skulle sova över och sedan besöka Mikael Carlsson. Det lustiga var att vi stött på samma gäng i Heringsdorf! De var intresserade av tips om trevliga små gräsfält i Sverige och vi rekommenderade Visingsö och Stegeborg. Efter en glass och en kopp kaffe så var det dags att åka utomlands igen.
Anholt (EKAT)
Anholt är ett lite speciellt flygfält. Det är 620×20 meter, men eftersom det består av gräs med sand som underlag så är halva bredden avstängt och sedan byter man lite då och då mellan högra och vänstra banhalvan i användning för att inte slita på underlaget så mycket och ge tid till att vattna och jämna till banan. Flyg därför över plats inför landning och säkerställ vilken sida som är i användning! Det finns vita kryss i varje banbörjan på den sida som inte används.
När vi landade så var det mycket lugnt i luften, men det kan blåsa rejäl sidvind då hela ön är mycket exponerad för vind och beväxtligheten mest består av ljung och små buskar. När man taxar in på plattan så består den till första delen av cementplattor. Vi fick rådet att vara försiktig med att taxa utanför denna platta utan hellre kupera och sedan boga ut flygplanet för att säkerställa att det inte sjunker ned i sanden under gräset.
Frekvensen 131,5 MHz som används på Anholt stod inte i AIP, men väl på ICAO-kartan. Copenhagen Information har dålig täckning över Anholt, så vi var tvungna att stiga till ca 2000 ft efter start för att få kontakt när vi åkte tillbaka till Sverige.
Anholt är en populär destination. När vi landade så stod det ett antal flygplan på plattan. Svenska, danska och tyska. Vi hade dock inga problem att få plats med vårt flygplan.
Landningsavgiften på Anholt är hög, 350 kronor. Men eftersom den går direkt till driften av flygplatsen så tycker jag att det var värt pengarna på samma sätt som jag gärna sponsrar driften av Visingsö. Landningsavgiften betalas kontant och läggs i ett kuvert samtidigt som man registrerar landningen. Vi blandade med svenska kronor och Euro då vi inte hade jämna pengar.
Anholt är ett naturskyddsområde. Man får därför inte tälta annat än på campingplatsen. På norra sidan om ön så finns det ett fågel- och sälskyddsområden, så lägsta flyghöjd där är 1000 ft.
Det gick att hyra cyklar i hyffsat skick direkt på flygplatsen. Vi ringde ett telefonnummer som fanns uppsatt i boden vid flygplatsen och fick en kod för att öppna låsen som cyklarna var kopplade till. Sedan betalade man hyran (60 danska kr/cykel och dygn) nere vid cykeluthyrningen som ligger i Anholt hamn. Det gick bra att betala med kort. Vill man gå så är sträckan inte särskilt lång, ca 2 km. Karta över Anholt hittade vi sedan på cykeluthyrningen.
De flesta som kommer till Anholt gör nog det via båt, för hamnen var helt fullbelagd med segelbåtar. I hamnen finns det också möjlighet att få mat. Vi valde ett fullsatt ställe kallat ”Algot fra Havet” som serverade öl från ett danskt mikrobryggeri. Till detta tog vi en gigantisk portion Nachos.
Vi sov över i tält på campingen vid hamnen. Det kostade 80 danska kr per person. Lite livat då det är många ungdomar som campar och när vi var där så var det en kitesurfningsfestival. Innehavarna till granntältet hade vissa gymnastiska övningar för sig under kvällen och vi funderade på att applådera när det till slut blev tyst. Det finns dock ett antal pensionat på ön som man kan kolla upp om man vill sova lite bättre.
Jag kan starkt rekommendera Anholt för en flygutflykt. Det är en intressant flygplats att landa på och en annorlunda plats att besöka. Ön räknas som Europas nordligaste öken! Läs resereportage på denna länk. Hade vi haft mera tid så hade jag valt att vandra runt på ön då det fanns gott om vandringsleder.
Läs även om tidigare klubbflygning till Anholt i Kontakten nr 4 1987.
Se den här länken för mer information om Anholt och hur man flyger dit.
På måndagsmorgonen cyklade vi ner till hamnen och tog en frukost. Därefter så betalade vi för cyklarna och cyklade tillbaka till flygplatsen där vi lämnade cyklarna och bytte färdmedel till DA-20 och tog kurs på svenska kusten igen för landning på Varberg.
Varberg (ESGV)
Varbergs banor ligger mitt på ett stort gräsfält och det är därför inte helt enkelt att se landningsriktningarna. Vi hade valt att landa på bana 12. När jag flög in över plats så kunde jag urskilja banorna. Jag hade också bra ögonmärken med strandlinjen som upphållning för insvängen mot banan, men under insvängen så försvann alla referenser i motljuset och vi kunde inte se banan! Först när vi kom mycket nära sättningspunkten så såg vi banindikeringarna. Kritiskt när banan är bara 560 meter lång!
I klubbhuset så var det massor av folk som fikade. De flesta verkade dock vara besökare till caféet och vi hittade ingen klubbmedlem att prata med. Dock så gick vi ut i hangaren och tittade på ett par hemmabyggen innan vi hoppade in i flygplanet för en lågnavigering upp till Visingsö. Vi besökte Ullared på det enda sätt en flygare kan besöka Ullared, d.v.s. tittade ner på köerna från luften! 🙂
Visingsö (ESSI)
Visingsö flygfält är en riktig pärla bland svenska flygfält. Landningsavgiften är 60 kr, men Jönköpings Flygklubb uppskattar om man betalar extra då det är dyrt att hålla fältet öppet. Nu är det dessutom enklare för oss besökare då det går att Swisha in landningsavgiften. Vi betalade därför 100 kr samt 40 kr för lån av två cyklar. Sedan cyklade vi ner till Visingsö hamn och tog en dagens i form av Pytt i Panna. Det är mycket vackert på Visingsö och vi LFK:are bör åka dit så ofta det bara går. Visingsö Fly-In är inplanerat till den 6-7 augusti i år.
Efter det så blev det en lågnavigerings längs med Vätterns strand innan vi landade på ESSL. Ett mycket bra slut på en trevlig helg!
Summering av erfarenheter från resan
Vi hade ett fantastiskt väder hela resan. Knappt ett moln och inte allt för jobbiga vindar. Bättre förutsättningar kan man knappt få för en bunt med reseflygnybörjare. Åker man på en längre resa så måste man dock räkna med alternativa sätt att ta sig fram alternativt att sova över någon extra natt. DA-20 går bara att köra VFR och i de övriga flygplanen så var det bara Nicke som hade IR-certifikat.
Peenemunde, Heringsdorf och Anholt är perfekta platser att flyga till. Ca 2,5 timmars flygning från Linköping och man är nere i Europa. Jämför med att sitta och traggla i bilköerna på E4 och färja eller bro över sundet.
Genom att göra en gemensam klubbresa så kan man dels dela på kostnaderna för resan, men man kan även lära sig av de andra och komma över den tröskel det innebär att ge sig på en ny utmaning. Nästa gång vet man vad som behövs göras och beslutet att resa eller inte blir lättare att ta. Då är det mest väder och tillgång på flygplan som är begränsningen, inte de personliga färdigheterna.
Det funkade bra att skicka in färdplaner via Aroweb och även att direkt ringa till Arlanda FPC.
I Danmark så är det inga extrakostnader för Internet via mobiltelefon. Detta underlättar när man vill få information om väder och flygplatser. De flesta klubbar har idag så bra hemsidor att man kan få den mesta informationen via dessa.
Totalt så flög jag och Mattias ca 785 nm på ca 8,5 h flygning och 12 flygpass. Vi besökte tre flygplatser i Tyskland, två i Danmark och fem i Sverige.
För min del så satte jag nytt personligt rekord. Så här långt söderut har jag aldrig flugit på egen hand tidigare. Under min tid i Flygvapnet så fick man inte ofta chans till utlandsflygningar och oftast så var det inom ramen för SveNorDa samarbetet i Norden.
Att resa långt i DA-20 gick bra även om det var lite trångt med bagage. Dock så är jag inte vän med hur man får motorn att starta på ett bra sätt. Snapsar man för mycket så blir motorn sur och då är det lätt att köra slut på batteriet. Vi hittade inte batterikablarna innan vi åkte iväg, så vi var försiktiga med snappsningen och då ville motorn inte starta på grund av detta. Men vi lyckades varje gång och blev efter ett tag bättre och bättre på att avgöra hur mycket snappsning som behövdes. Vi hade plockat med en bogstång, då DA-20 är lite svår att boga för hand. Däremot så hade vi missat att det inte fanns några förankringslinor i väskan som låg i flygplanet.
Garmin 430 och 500 fungerar utmärkt för navigering. Men, då jag och Mattias tidigare bara nyttjat DA-20 för korta VFR-flygningar så har vi inte satt oss in i alla detaljer i användargränssnittet för Garmin 430/500. En sak som vi inte lyckades få till var att ställa in radial på en VOR-fyr. Därför så navigerade vi enbart med GPS och visuell navigering.
Under hösten så kommer vi att på en klubbkväll visa bilder och berätta om resan för att skapa intresse för en resa nästa år. Det pratas i gänget som åkte på denna resa bl.a. om Frankrike och Normandie för att besöka minnesplatser och museum tillägnade D-Day. Förhoppningsvis så kan vi då åka ut med ännu fler flygplan och medlemmar!
Stort tack till Nicke som hållit i mycket av planeringen, beställde hotellrum i Peenemünde och fixade PPR i Tyskland!
P.S: Jag fick precis höra att tyskarna vi träffade i Höganäs landat på ESSL i tisdags. De skulle besöka Flygvapenmuseum. Flygvärlden är liten ibland!
I år var det för andra gången som jag åkte till Stegeborg för att fira nationaldagen med andra flygnördar. MAF hade bjudit in till Fly-In och flygshow. Precis som senast så var det kanonväder. Strålande sol och inte ett moln på himlen.
Jag höll dock på att komma försent då jag först skulle ut på en runda över Östergötland med en kamrat och det blev några svängar för mycket. Men precis efter att vi rullat av banan så taxade uppvisningsflygplanet ut.
Det var Rune Leindahl i sin Jak-52. Han bevisar verkligen att det går att hålla på länge med flygning. Still going strong. 70 år och genomför fortfarande avancerade flyguppvisningar.
Sedan var det mest modellflyg för slanten. Tyvärr så kom en stor modell av A-10 inte i luften. Den fick inte upp tillräcklig lättningsfart på gräsfältet.
Men även om flygprogrammet kanske inte var så stort så var det skönt att ligga i solen och titta på flygplan. Fikaförsäljningen höll hög kvalitet till låga priser. 4 koppar kaffe för 10 kr!
Till lunch så hade vi bokat bord på Hamnkrogen. Lite blåsigt, men när infravärmen slogs på så kom sommaren åter. Hamburgarna och den stekta strömmingen smakade i varje fall utmärkt.
SE-IUD var inte det enda LFK flygplanet på Stegeborg. SE-KMH och SE-MEB var också där. Dessutom var ett antal andra ESSL baserade flygplan närvarande. Stegeborgs hamnkrog har grillkvällar under sommaren. Perfekta tillfällen att samla ihop ett antal LFK:are och åka dit i grupp.
Säkerheten hade förbättrats betydligt till detta år. Det fanns nu avspärrningar som gjorde att flygplan separerades från icke flygkunniga.
Stort tack till MAF för en fin dag och stort tack till Stegeborg för att ni håller ett utmärkt gräsfält tillgängligt bara en studs bort från ESSL. Alla LFK:are bör besöka Stegeborg och Visingsö minst en gång per år!
För första gången på flera år så genomförde LFK den 7 maj ”Safari”, vårt öppna klubbmästerskap i Precisionsflygning, kallad efter den flygplansmodell av Saab MFI-15 ”Safari” som är vandringspris.
Vi hade strålande väder under tävlingen, så förutom att flyga så blev det bra tillfälle att bättra på solbrännan.
Den första delen av tävlingen, att planera flygningen genomfördes på morgonen. Det gällde att hålla tungan rätt i munnen om man ska addera eller dra ifrån vindupphållningen och om GS ska bli större eller mindre än TAS. Sedan ska tävlingskartan prepareras med minut och sekundstreck, kurser och påminnelser om man ska genomföra en ”minutsväng” innan man går ut på nästa ben eller inte.
Vid lunchtid så genomfördes navigeringen. Det gäller att tajma in starten så att man ligger på rätt kurs och i rätt tid redan från början. Man ska ligga på sekunden när under hela navigeringen och det navigeringen registreras med hjälp av en GPS-logger som sedan utvärderas i dator. Det är inte enkelt att försöka hitta de mål som lagts ut i terrängen eller försöka identifiera de foton man har med sig och var de kan dyka upp i terrängen. De rutinerade tävlingsflygarna tejpar hela kabinen full med foton.
Avslutningsvis så var det landningsmomenten. Fyra landningar. Två med motorstöttning och två bedömningslandningar med avdragen motor. LFK har målat landningsstreck på banan, men de har sedan förra året blivit ganska så utslitna. Så nära mittpunkten som möjligt är det som gäller.
Resultatet i tävlingen blev:
Plats Namn Klubb Plan Flyg Obs Land Total
1 Hellström Anders GBFK 0 489 100 123,0 712,0
2 Sjöberg Håkan SöFK 0 808 150 157,5 1115,5
3 Kristofferson Åse SöFK 17 811 230 74,5 1132,5
4 Olsson Roland LuFK 0 678 180 301,0 1159,0
5 Ullvetter Albin LFK 25 532 520 295,0 1372,0
6 Rystedt Björn LFK 9 1057 510 307,5 1883,5
7 Franzen Gunnar LFK 49 1067 330 500,0 1946,0
8 Jarlhäll Åke LFK 2 1141 540 285,0 1968,0
9 Pederssen Kim LuFK 3 1342 540 276,0 2161,0
10 Nilsson Andreas BUFK 0 2100 540 310,0 2950,0
11 Inic Dejan ÖSFK 350 2107 480 380,0 3317,0
Segrare i Safari 2016 blev alltså Anders Hellström. LFK klubbmästare och bästa debutant blev Albin Ullvetter. Stort grattis!
Samma helg så genomfördes också ett träningsläger för landslaget i Precisionsflygning för att värma upp inför SM som hålls i Norrköping den 7-10 juli.
Stort tack till tävlingsledningen i form av Lars Östlings, Lars Theodorsson och Anders Wallerman som gjorde ett strålande jobb. Nu får vi hoppas att det blir fler tävlingar här i Linöping!
LFK resultat på de senaste årens SM i Precisionsflygning och Civil Flygfemkamp har varit strålande. Guld 2013, 2014 och 2015! Men för att nå till dessa nivåer så krävs träning.
Och tränar gör vi! På årsmötet så delades priser ut för 2015 års klubbmästerskap i precisionslandning.
I dagtävlingen ”Gripen” så segrade Lars Östlings och fick därmed en inteckning i vårt vandringspris. På andra plats kom Anders Wallerman och på tredje plats Torbjörn Ohlén.
Linköpingsmästare blev Anders Wallerman som fick en inteckning i Å. Strand vandringspris.
I nattävlingen ”Nattugglan” så segrade Anders Wallerman och fick en inteckning även i detta vandringspris. På andra plats kom Per Wernholm med Lars Östlings som trea.
I år så kommer SM-tävlingarna att hålla i Norrköping den 7-10 juli. Nära för oss Linköpingsbor med andra ord. Förhoppningsvis så innebär det fler LFK:are som ställer upp än vanligt.
För att komma i form innan SM så kommer LFK att för första gången på många år den 7 maj att anordna ”Safari”, d.v.s. LFK öppna klubbmästerskap i Precisionsflygning. Inbjudan till gästande tävlare har redan gått ut.
På gårdagens flygsäkerhetskväll så höll Lars Östlings en genomgång i hur tävlingen går till. Regelverket går att läsa på FAI – Federation Aeronautique Internationale hemsida. Någon kväll innan tävlingen så kommer det att anordnas en extra medlemskväll på klubben där klubbens rutinerade flygsportare visar oss nybörjare hur det ska gå till.
P.S: ”Safari” räknas även som klubbens debutanttävling och det finns ett extra pris för bästa debutant. Har du aldrig ställt upp i en öppen tävling så bekostar dessutom klubben din flygtid under tävlingen!
Uppdaterad 16-05-06, 09:32
Vädret på lördag ser ut att bli utmärkt. Just nu är det 11 anmälda deltagare, varav fyra från LFK. Tävlingen startar strax efter 08.00 med första flygning strax efter 09.00. Under förmiddagen så är det navigeringsmomentet som gäller. Flyg en navigering och passera brytpunkterna vid exakt tid. Flygplanets rutt lagras med hjälp av en GPS-logger för utvärdering. I terrängen finns ett antal mål utlagda som ska identifieras och markeras på kartan. Dessutom har piloterna med sig ett antal bilder på objekt som finns längs med färdvägen som de också ska försöka hitta.
Denna del av tävlingen är kanske inte så intressant för åskådare. Strax efter 16 så börjar landningstävlingen som kan vara kul att titta på. Varje pilot gör fyra landningar och ska försöka komma så nära som möjligt ett streck på backen. En normal landning, två bedömningslandningar med avdragen motor och avslutningsvis en landning med ett hinder strax innan landningspunkten.
Välkomna ut till klubbhuset under dagen!
Uppdaterad 16-05-07, 08:45
Lite ändringar i tiderna. Start för navigeringsplanering runt 09.00 och första flygning runt 10.00. Sedan startar landningstävlingen runt 15.00.
Sommaren är på väg och därmed också det fina flygvädret. Det behövs egentligen inte någon annan anledning till att flyga än en fin dag och en hamburgare i målet. Men att besöka en flygdag eller ett Fly-In är extra kul. Där kan man förutom hamburgaren titta på flyguppvisningar, inspektera flygplan och umgås med andra flygnördar.
