Detta är ett inlägg i serien om dagsutflykter, med ESSL som utgångspunkt. Syftet är att skapa inspiration och uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.
Serien med dagsutflykter började med en förmiddagsfika i Örebro. Det var fyra år sedan. Sen har jag inte varit tillbaka — förrän nu. Örebrotornet hade öppet några timmar en lördag, vilket passade mig som önskade öva instrumentinflygning.
Under instrumentutbildningen gjorde jag otaliga inflygningar till Linköping och Norrköping samt några enstaka till Jönköping, Växjö och ytterligare några platser. Örebro var vi aldrig till. Nu tog jag chansen.
Jag startade VFR från Linköping, eftersom tornet var stängt. Väl i luften, på radion med Östgöta Approach, aktiverade jag färdplanen och övergick till IFR. Jag fick klarering direkt mot Örebro på 4000 ft för att strax efteråt få klarering på 5000 ft. Det var raka spåret. När jag närmade mig nya luftrum lämnades jag smidigt över i god tid.
Innan start tänkte jag ”hoppas att jag inte får en holding på godtycklig punkt”. Sannolikheten var inte särskilt stor för det. Det hade aldrig hänt under utbildningen. Så… det hände nu. Orsaken var den begränsade radartäckningen som påverkade flera flygplatser under förra året. Det ledde till att Örebro endast tillät en inflygning åt gången. Jag kom för nära i tid med en flight från Gran Canaria så jag fick vänta utanför terminalområdet. Jag gjorde en minut högersväng, en minut rakt fram, en minut högersväng till och påbörjade en minut rakt fram innan jag fick klart att fortsätta mot Örebro. Det blev ett snyggt racetrack, i höjd med Ljusfallshammar. Bra övning.
Jag valde en RNP-inflygning, via gps. Det gav en lång final — drygt 11 nautiska mil. Det är en stor kontrast mot ett normalt landningsvarv, VFR. Jag närmade mig långsamt medan jag sjönk från 2500 ft. En lång final ger goda möjligheter till en stabiliserad inflygning, längs glidbanan.
Väl på marken taxade vi (ja, Olof var med i högersits; han hade värmt upp SE-KIT tidigare på dagen och följde nu med som passagerare) till flygklubben. Där träffade vi en lokal medlem som skulle iväg med klubbens knallgula UL-plan. Vi fick hjälp in i klubbstugan för att låna faciliteterna och skriva in oss i gästboken. Gästfriheten i flygvärlden är något jag verkligen uppskattar. Jag upplever en stor gemenskap.
Under det korta stoppet vred vinden. Jag anlände bana 01 och lämnade bana 19. Startklareringen innehöll NDB-fyren RB (i banans förlängning) och sen gps-punkten KOXIM (öster om Saab-fältet). Linköpingstornet var fortfarande stängt så KOXIM ingick i färdplanen för att ha en punkt att åter byta flygregler, från IFR till VFR. I praktiken övergick jag till VFR norr om Roxen, för att gå in i kontrollzonen via Östra Harg följt av normalt landningsvarv.
Flygningen till Örebro tog 45 minuter. Flygningen hem igen tog 34 minuter.